ANDERS PERSSON GRANHOLM

Berättelsen måste så klart börja med den förste som hette Granholm i vår familj, smedmästaren Anders Persson Granholm, född i Bollerup på Österlen den 12 oktober 1865 och avliden den 14 april 1933 Borrestad smedja, Östra Sönnarslövs församling.

 

När Anders som 18-åring i oktober 1883 flyttade från hemmet i Bollerup till Borrie (också Österlen), där han fått anställning som smedlärling, skrevs han i kyrkoböckerna in som "Anders Persson Granat", eftersom han var son till Per Nilsson Granat.

 

Granat var emellertid ett soldatnamn och Anders hade en helt annan uppfattning om vad han borde heta. I Borries husförhörslängd för åren 1883 - 1885 har prästen vid Anders namn antecknat "kallas Granholm". Våren 1885 är Anders inte längre lärling och flyttar till Bergsjöholms gods i Hedeskoga där han skrivs in som "gesällen Anders Persson Granholm (förut Granat)". Så enkelt var det uppenbarligen på den tiden att byta efternamn ! Det där med "Persson" föll med åren bort och på Anders gravsten på Östra Sönnarslövs kyrkogård står det "Smedmästaren Anders Granholms familjegrav".

 

Således - namnet Granholm bär vi för att en 18-årig smedlärling 1884 bestämde att han ville ha ett bättre namn och lyckades genomdriva detta !

I stort sett alla Anders förfäder/förmödrar som jag hittat hittills kommer från ett begränsat område på Österlen i sydöstra Skåne som kallas Ingelstads härad. De har i synnerhet bott i byarna Spjutstorp, Tryde, Tranås, Onslunda, Kverrestad och Hannas.

Denna berättelse börjar jag på 1700-talet och slutar den 25 mars 1889 då smeden Anders Persson Granholm från Westerstads församling gifter sig med mamsell Johanna Lundström från Östra Sönnarslöf.

 

Anders Persson Granholm kom på sin fars sida från en gammal knekt-familj, Braskarna, som bodde i Tryde-Spjutstorp-Onslunda kring år 1800. Jag stötte på familjenamnet Brask första gången 1754 (antagandet av Anders Perssons Granholms farfarsfar som ryttare vid Södra Skånska Kavalleriregementet) men då namnet levde kvar i minst tre generationer kan det vara äldre än 1754. Nya soldater var ofta soldatsöner och det finns exempel på soldater som hetat Brask före 1754 i dessa trakter. Ett exempel är den korpral Brask som en gång ska ha brukat Braskagården i Bondrums by, Fågesltofta socken.

 

I svensk historia nämns en biskop Brask, "brasklappens" upphovsman, men Brask var senare uppenbarligen också ett soldatnamn, ett namn som tilldelades soldaten för att man skulle kunna skilja honom från de andra om hette likadant eller nästan likadant. Otaliga soldater hette Brask och namnet nämns även i diktens värld, t.ex i dikten  "von Konow och hans korpral" av Johan Ludvig Runeberg.

På sin mors sida var Anders Persson Granholm emellertid av genuin bondesläkt. Hans anor på den sidan finns i ett stort antal byar i Ingelstads härad på Österlen - Kverrestad, Östra Ingelstad, Smedstorp, Ingelstorp, Glemminge, Hannas, Stora Köpinge... 

 

 

INGELSTADS HÄRAD
Ingelstads härad i sydöstra Skåne sträcker sig längs sydkusten från Ystad fram till och med Sandhammaren (kyrksocknarna Köpinge, Ingelstorp, Valleberga, Löderup). Längst i norr ligger kyrksocknarna Tryde, Spjutstorp, Onslunda och Smedstorp och däremellan ytterligare tolv socknar, bland annat Bollerup och Kverrestad. Centralort var i gamla tider Östra Ingelstad. På senare tid är det tveksamt om det går att tala om någon centralort i häradet, det skulle i så fall vara Hammenhög som länge hade en häradsrätt, gemensam med grannhäradet i öster Järrestad. Järrestads härad ligger utmed östkusten kring Simrishamn - direkt öster om Ingelstads härad.


I Ingelstads härad har Anders Persson Granholm - och därmed Granholmsfamiljen som sådan - sina  rötter sedan 1600-talet.

 

I. Håkanssons från Kverrestad och Månssons från Smedstorp - HÅKAN MÅNSSON

Håkanssons

En av våra äldsta förfäder, bonden Håkan Håkansson i Kverrestad (1672-1735), var dock en inflyttare från grannhäradet Albo i norr. Håkan Håkansson var född i Måsalycke by, St Olofs socken, som son till Håkan Persson (1646-1735) och dennes hustru Bolla Nilsdotter (1645-????).


Sankt Olof ligger 15 kilometer nordväst om Simrishamn och Måsalycke strax söder därom. Sankt Olof har fått sitt namn efter det norska helgonet Sankt Olof och i Sankt Olof firas Olofs minnesdag varje år den 29 juli. I byn ligger Sankt Olofs vallfartskyrka. (Byn hette ursprungligen Lunkende men allt eftersom vallfarten ökade i betydelse tappades det ursprungliga bynamnet bort och namnet blev Sankt Olof. )Några hundra meter söder om kyrkan i Sankt Olof finns Sankt Olofs källa, dit folk förr i tiden kom för att offra framför allt pengar för att få hjälp av helgonet. De riktigt fattiga och pengalösa offrade i stället köttbitar och dylikt, så att källan ofta var övertäckt av en hinna av fett. Vår släkting  Linné skriver i sin Skånska resa från 1700-talet: "Den förnämligaste festen är S:t Olofs dag, då folket stormar hit till stor myckenhet ifrån avlägsne orter att avhöra predikan och att offra."

Innan Håkan Håkansson kom till Kverrestad var han några år verksam som smed i Simrishamn.

Håkan Håkanssons hustru Kirsten Erlandsdotter var från Ingelstad. (*1682 i Östra Ingelstad och + 1739 i Lunnarp, Kverrestad).
Kirsten var dotter till Erlan Mogensen (Erland Månsson på svenska) i Östra Ingelstad (1650-1705) och dennes hustru Hanna Tygesdatter (1655-????).

Svenskarna hade 1684 nyligen erövrat Skåne efter två krig mot Danmark och ville nu ha koll på vem som bodde i landskapet. 1684 räknade man bönderna ute i byarna. I Ingelsta by noterade svenskarna 1684 att på Ingelsta no 2 bodde Erlan Månsson, arrendebonde under Ingelsta gård, som hade 3 små huslängor och "hielper sig", dvs. inte var utfattig som många andra bönder då var efter de svåra krigsåren. Den gård Erlan Månsson arrenderade i Ingelsta var åsatt 1/2 mantal, vilket innebar att det var en genomsnittlig gård för att vara i Ingelsta by.

Det har inte framkommit när Håkan Håkansson och Kirsten Erlandsdotter gifte sig. Ett av Håkan Håkanssons och Kirsten Erlandsdotters barn var Måns Håkansson (1720-1773), bonde i Norra Kverrestad. 

Månssons 

Öster om kyrksocknarna Kverrestad och Östra Ingelstad ligger Smedstorps socken. Där bodde på 1600-talet bonden Bengt Månsson (1622-1700). Vid hans död antecknade prästen i dödsnotis:

"D 18 Martij. blef den ährliga och förnähma dannemannen Bengt Månsson af Tiusstrup begrafwen i Smedserup Kyrkiogård, som war född i Gårlösa Ao: 1622, Faderen war Måns Pehrsson, Moders Karna Lars dotter, War Hemma till Han blef 7 åhr, då hans -- föräldrar genom döden afsomnade och kom sedan till sitt Söskoende barn Johan Thomasson i Tranås, och blef hos honom 7 åhr, tiänte sedan på åtskilliga ställen för gott och förnähmt Sold trolig och wäll 12 åhr derefter begaf han sig i Ecktenskap 1ste gång med Kirsten Måns dotter, lefwat samman 4 åhr, Satt sedan Enkeling 1 åhr. Kom sedan 2dre gång i ecktenskap med Inger Nils dotter, och Lefwade tillsamman 19 åhr, Satt sedan i sitt Enkiestånd 1 åhr, begaf sig så 3die gång i Ecktenskap med Bengta Pehrs dotter, lefvat samman 10 åhr, satt sedan en så t-olig Enkling 1 åhr inträdde sedan 4de gång i Ecktenskap med Hanna Mårtens dotter, lefwat samman 16 åhr. låg Siuk 14 dagar, dödde d 14 hujus, effter han tiusteligen af Christeligen lefwat hade 78 åhr"
Bengt Månsson blev alltså änkling tre gånger. Med fjärde hustrun Hanna Mårtensdotter (*1664 i Östra Ingelstad + 1709 i Tjustorp, Smedstorp) hade han  tre barn, bland dem Måns Bengtsson, 15 år vid faderns död, och en då femårig dotter. Två av Bengt Månssons äldre döttrar var gifta med i trakten betydelsefulla män, nämndemän, varav den ene (Måns Mårtensson i Tjustorp) också var riksdagsman.

Måns Bengtsson, bonde i Smedstorp, (*1685 - + 1728) verkat även han ha blivit nämndeman och riksdagsman. Sådana förtroendeuppdrag gick ofta i släkten. Måns Bengtssons hustru var Inger Nilsdotter, om vilken inget ytterligare f.n. är känt.

Ett av Måns Bengtssons och Inger NIlsdotters barn var Hanna Månsdotter (*1716 i Kverrestad - + 1792 i Kverrestad).

Håkanssons och Månssons

Måns Håkansson och Hanna Månsdotter gifte sig ???? i Kverrestad.
Ett av barnen i det äktenskapet var bonden Håkan Månsson (*1747 i Kverrestad + 1804 på Kverrestad no 1).



 

II. Ingelstorparna från Hammars backar och familjerna från Glemminge och Stora Köpinge
- BOEL MÅNSDOTTER

 

Nere vid havet i Ingelstorps socken ligger sedan gammalt den lilla byn Hammar, just innanför Hammars backar som ju längst österut hyser Ale stenar. Byn Hammar bestod 1684 av 15 små gårdar. Bönderna var arrendatorer under Tosterups gods, men just 1684 hade förvaltningen lagts ut på Dybecks gård och på en fru Karin Marswins arvingar i Danmark. Svenskarna antecknade i sin förteckning av bönder i Ingelstorp att  Mårten Månsson (dvs. Morten Mogensen) brukade Hammar 3, åsatt ½ mantal skattekraft, samt att det på fastigheten finns 4 små hus och att bonden "hielper sig".
Morten Mogensens (*1655 - +1728), hustru hette Boel Pederdatter (*1660 - + 1698).

Ett av Mortens och Boels barn var Karna Mårtensdotter (*1692 - +1768), som kom att ingå äktenskap med Nils Månsson (*1695 - +1772). även han från Ingelstorps socken.

Nils och Karna, som också bodde i Hammar by vid kusten, fick 1725 sonen Måns Nilsson (*1725 - +1797).

Glemminge/Stora Köpinge

I svenskarnas förteckning över bönder i Glemminge by år 1684 anges att Anders Månsson (Anders Mogensen) är åbo på Glemminge no 27. Glemminge no 27 var en av de största gårdarna i Glemminge och Anders M benämns som "rusthållare", dvs. som bonde som för egna medel håller landet med en ryttare, i utbyte mot skattelättnad. "Har 4 huusl: wedh macht och bonden behål" står det i anteckningarna om Glemminge  no 27 och denna fastighet verkar, till skillnad från de flesta fastigheterna i Glemminge by, inte vara arrenderad av brukaren utan ägd av denne. Anders ska ha levt 1630-1701 och hans hustru, vars förnamn ej angetts men som var dotter till en annan Anders, ska ha levt 1635 - 1697.

Ett av barnen till paret på Glemminge no 27 var Nils Andersen (*1660 - + 1712),
gift med Kirstina Olofsdotter (*1666 - 1718). Kirstina ska ha varit dotter till Olof Nielsen (*1635 - +1687) och dennes hustru Mette (*1640 - +1687). 

Nils och Kirstina hade dottern Boel Nilsdotter (*1690 - +1758), vilken var gift med Måns Nilsson från Kabusa no 6 i Stora Köpinge Socken. Kabusa är i likhet med Hammar en liten kustnära by, på några kilometers avstånd från socknens kyrkby Glemminge.

På Kabusa no 6 föddes Pers och Boels dotter Elna Persdotter (*1725 - +1778). 

Måns Nilsson och Elna Persdotter

Måns Nilsson och Elna Persdotter gifte sig  ????. De var båda från kustbyar, Hammar och Kabusa, men bosatte sig på fastigheten Glemminge no 29, där de båda var bosatta vid sin respektive död. Ett av barnen i deras äktenskap var dottern Boel Månsdotter (*1756 - + 1828).

 

I - II. HÅKAN MÅNSSON och BOEL MÅNSDOTTER och deras familj
(Med detta är vi framme vid farfars morfar, Pehr Håkansson - född den 7 mars 1793 i Norra Querrestad som son till Håkan Månsson och Boel Månsdotter.)


Karna Persdotters föräldrar var arrendatorn PEHR HÅKANSSON (FFMF) och dennes hustru ELNA BENGTSDOTTER (FFMM). Pehr Håkansson var född den 7 mars 1793 i Norra Querrestad (Kverrestad) och Elna Bengtsdotter den 10 februari 1793 i Hannas.

En tragedi föregick äktenskapet mellan Elna Bengtsdotter och Pehr Håkansson. Elna hade 1814 gift sig med en av Pehr Håkanssons tre äldre bröder, Måns Håkansson. Måns Håkansson avled emellertid redan 1816.
Elna hade när hon och Pehr Håkansson gifte sig sonen Håkan, född 1816, med avlidne maken Måns Håkansson. Lille Håkan avled emellertid redan 1821.

Pehr Håkansson och Elna Bengtsdotter fick tillsammans barnen Bengt, 1819-05-26, Inger, 1821-07-25, Karna 1824-05-22, Håkan, 1829-09-29, och Nils 1831-11-27. De tre första var födda i Hannas och de två senare i Borrby.

Vid Karnas dop 1824 var "kusken Nilsson" från Ingelstad gård samt åboarna Ola och Nils Håkansson från Querrestad (Per Håkanssons bröder) faddrar. Karna hölls vid dopet av kusken Nilssons hustru Marna.

Pehr Håkansson arrenderade 1824 uppenbarligen gården Hannas 1, dvs. Elna Bengtsdotters föräldrahem. 

När de yngre barnen föds benämns Pehr Håkansson "arrendatorn i Sandby". Pehr Håkansson och Elna Bengtsdotter tycks ha flyttat runt en hel del. I böckerna 1841 - 1845 har jag hittat familjen på Södra Querrestad 9
 

III - IV.  Bengt Mattsson och XX från Hannas 1 och deras familj

Pehr Håkansson giofte sig xxxx med Elna Bengtsdotter,var dotter till Bengt Mattson, född 1758 i Hannas, och dennes hustru, vars namn jag har svårt att läsa. Bengt Mattsson avled redan 1797 och gården Hannas 1 gick därefter över på någon annan.
                                                                     

I - IV. Pehr Håkansson från Querrestad och Elena Bengtsdotter från Hannas 
En tragedi föregick äktenskapet mellan Elna Bengtsdotter och Pehr Håkansson. Elna hade 1814 gift sig med en av Pehr Håkanssons tre äldre bröder, Måns Håkansson. Måns Håkansson avled emellertid redan 1816.
Elna hade när hon och Pehr Håkansson gifte sig sonen Håkan, född 1816, med avlidne maken Måns Håkansson. Lille Håkan avled emellertid redan 1821.

Pehr Håkansson och Elna Bengtsdotter fick tillsammans barnen Bengt, 1819-05-26, Inger, 1821-07-25, Karna 1824-05-22, Håkan, 1829-09-29, och Nils 1831-11-27. De tre första var födda i Hannas och de två senare i Borrby.

Vid Karnas dop 1824 var "kusken Nilsson" från Ingelstad gård samt åboarna Ola och Nils Håkansson från Querrestad (Per Håkanssons bröder) faddrar. Karna hölls vid dopet av kusken Nilssons hustru Marna.

Pehr Håkansson arrenderade 1824 uppenbarligen gården Hannas 1, dvs. Elna Bengtsdotters föräldrahem. 

När de yngre barnen föds benämns Pehr Håkansson "arrendatorn i Sandby". Pehr Håkansson och Elna Bengtsdotter tycks ha flyttat runt en hel del. I böckerna 1841 - 1845 har jag hittat familjen på Södra Querrestad 9


 

V- VIII.DE TRE CARABINIERSFAMILJERNA

 

1) Nils Brask och Janna Olsdotter

 

Den 11 mars 1754 antogs "Nils Brask" (FFFFFF) som ryttare vid Södra Skånska Kavalleriregementet (även kallat Skånska Dragonregementet), Svabesholms kompani, med soldat-nr 97. Om Nils Brask är (genom information från "Skånes Knektregister") känt att han var 171 cm lång och skulle rida för rusthållet Efveröd 3 i Tryde socken.

 

Var Nils Brask var ifrån vet jag inte. Inte heller vet jag säkert när han var född. I 1754 års rulla för regementet står han emellertid som 21 år och skåning.
Kanske kom han från byn Gladsax i Järrestads härad strax väster om Simrishamn. Den 17 november 1754, dvs kort efter att han blvit antagen som ryttare, gifte han sig i Gladsax med Janna Olsdotter (FFFFFM).

Namnet Brask har i kyrkböckerna även stavats Brasch. Detta och att namnet hölls kvar i flera generationer tyder på att namnet var ett släktnamn i gängse mening och inte ett soldatnamn som åsatts en soldat och sedan bara hängt med.  

Svenskt biografikskt lexikon har en artikel om släktnmanmet Brask där det bl.a. står: "Brask kallas en troligen från Tyskland härstammande, i Småland och Östergötland spridd ofrälse släkt, vars namn i de medeltida källorna förekommer i flera former (Braska, Bratzska, Brasche, Bretzeke etc).... Det är  sannolikt, att släkten Brask från Lybeck invandrat till Kalmar och därifrån spritt sig upp i Östergötland, där den vid medeltidens slut vitt förgrenats."

 

Inte heller om Janna finns det ytterligare uppgifter. När Nils och Janna gifte sig antecknar prästen att Nils var från "Efröd" (dvs Everöd i Tryde socken) och Janna från "Gladsax", det är allt. (En teori är att Janna skulle kunna vara identisk med en Johanna som var dotter till smeden Olof Gisselsson Möller från Gladsax men det är en mycket osäker teori.)

 

Rusthållaren, den som skulle förse ryttaren Nils Brask med häst och kläder, var bonden Nils Nilsson i Tryde. När Nils Nilsson avled 1760 uppgavs det i hans bouppteckning (från den 9 oktober 1760) att av Nilsson ägd häst och mundering då befann sig "i kriget" tillsammans med ryttaren. Det krig Sverige då deltog i var det s.k. Pommerska kriget mellan Sverige och Preussen 1757 - 1762.

 

(Det finns en annan uppgift om Nils Brasks kompani och rusthåll: Enligt den uppgiften tillhörde Nils Brask, född 1733, Östra Sallerups kompani vid Skånes Dragonregemente och var hans rotel "Vollsjö gård", Vollsjö socken. Uppgiften är konstig eftersom det inte bör ha funnits två Nils Brask i samma regemente. Då skulle de ju ha kunnat förväxlas och det ville man säkert inte. Jag tror inte att Nils Brask bytt kompani från Svabesholms till Östra Sallerups vid något tillfälle. Han bodde hela tiden kvar i "Efröd".)

 

Skånska Dragonregementet hade 1 000 (!) rusthållsnummer i Skånes södra och östra delar och var fördelat på 8 kompanier med 125 karabinjärer i varje. Svabesholms kompani är uppkallat efter kompanichefens bostad, ryttmästarebostället Svabesholms kungsgård i Mellby socken, Albo härad.- Varje kompani var indelat i tre korpralskap.

 

När Nils Brask avled 1808 uppges han i kyrkböckerna av prästen vara 84 år. Han skulle då vara född 1724. Detta är uppenbarligen fel men det är ett fel som verkar ha funnits i  husförhörslängderna ända sedan början av 1790-talet. 

Janna Olsdotters ålder uppges i kyrköckerna genomgående vara ett år yngre än Nils Brask.

I samtliga husförhörslängder jag hittat från 1790-talet finns 
antecknat en dotter Elna som bodde hemma i familjen. Elsa sägs till att börja med vara född den 13 september 1776 men en uppenbarligen mycket virrig präst i Tryde har fr.o.m. 1793 års husförhörslängd gjort även henne äldre. 

 

Nils Brask var verksam som ryttare fram till den 12 maj 1804 då han fick avsked efter 50 års (!) tjänstgöring. Om han var 21 år när han antogs som ryttare 1754 var han alltså 71 år när han inte längre kunde rida för den svenska armén och var berättigad att få ut underhåll från staten. (Om de senare noteringarna i kyrkoböckerna hade varit riktig skulle han ha varit verksam som ryttare i svenska armén fram till 80 års ålder, vilket är orealistiskt.)

 

Nils Brask avled den 9 oktober 1808 i Tryde Efveröd "av ålderdom".
Janna Olsdotter levde till 1810.

Nils Brask och Janna Olsdotter är förtjänta av ett visst allmänintresse då de är farfars farfars far/mor till Skånes kanske mest kände författare Fritiof Nilsson Piraten - och därmed är Piratens äldsta förfäder i rakt uppstigande led, vilket tidigare inte framkommit då Piraten sägs vara av bondesläkt medan han alltså i själva verket har sitt yttersta ursprung i en betydligt mera särpräglad och vild miljö, de skånska carabiniernas

2) Åke Nilsson Brask och Elna Pehrsdotter

 

Ett av Nils Brasks och Janna Olsdotters barn var Åke Nilsson Brasck (FFFFF), född den 10 oktober 1771 i Tryde.


Åke Nilsson Brasck gifte sig den 13 april 1794 i Spjutstorp med Elna Pehrsdotter (FFFFM). Elna var född den 8 december 1771 i Trelleborg men från en gammal Spjutstorpsfamilj.

 

Vid Åke Nilsson Brascks och Elna Pehrsdotters giftermål noterade prästen särskilt att det sedan länge planerade giftermålet nu hade blivit av ! Och sent var det – parets äldste son, Nils, föddes den 24 september 1792 i Hedeberga, Spjutstorp. (Parets nästa barn, Pehr, föddes den 30 juli 1794.)

 

Åke Nilsson Brasck verkar även han ha varit ryttare. En "Åke Brask" efterträdde Nils Brask som ryttare nr 97 i Svabesholm kompani 1894.

Åke Nilsson Brasck avled den 30 januari 1841 i byn Hedeberga, Spjutstorps socken. Elna Pehrsdotter hade avlidit där (på Hedeberga 10) redan den 5 november 1824. I hennes bouppteckning upptogs maken husmannen Åke Nilsson Hedeberga 10 och de sex barnen Ingar Åkesdotter Hedeberga 10, troppkusken Jöns Brask i Spjutstorp, Mårten Åkesson (född 1811) Hedeberga 10, drängen Nils Brask Hedeberga 10, husmannen Ola Åkesson i Ullstorp samt drängen Per Åkesson Hedeberga 10. - Ola Åkesson är en intressant person i sammanhanget då han är far till Nils Olsson, född 1824 i Ullstorp, farfar till stationsinspektoren Johan Nilsson i Vollsjö, född 1857 och således farfarsfar till en av de mest berömda skåningarna genom tiderna, författaren Friiof Nilsson "Piraten". 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

Elna Pehrsdotters släktband bakåt

Elna Pehrsdotters far var båtsmannen Petter Nilsson Frimodig (FFFFMF), en "sjöknekt". Om båtsman Frimodig är nu inget ytterligare känt. Det är det emellertid om Elna Pehrsdotters mor. 

Elnas mor Carna Persdotter (FFFFMM) var född den 15 november 1748 i Spjutstorp och avled där 1819. -
Carna Persdotter var dotter till Per Mattsson (FFFFMMF), döpt den 31 mars 1714 i Salsjö, Tryde, och Inger (Ingri) Nilsdotter (FFFFMMM), född 1718 i Spjutstorp. Paret gifte sig den 30 december 1739 i Spjutstorp. Per Mattsson och Inger Nilsdotter bodde inledningsvis i Appeltorp i Spjutstorp. De fick där fyra barn - Elna, Kristina, Jon och Carna. Därefter flyttade de till Hedeberga i Spjutstorp där de fick ytterligare fyra eller fem barn, barn som dock alla tycks ha dött som helt små. Per Mattsson och Inger Nilsdotter verkar ha levt i Spjutstorps socken under hela sitt äktenskap. Per Mattsson dog så sent som den 21 oktober 1791, 77 år gammal.

- På Per Mattssons sida går det att komma ytterligare en generation bakåt.

Hans föräldrar var Matts Clemedsson (FFFFMMFF) och Kristina Persdotter (FFFFMMFM) som den 31 augusti 1712 gifte sig i Tryde - mitt under då brinnande krig. Inget nu känt om Matts och Kristinas förhistoria. Matts Clemedsson avled den 3 april 1751 och Kristina Persdotter den 14 december 1740.

 

3) Nils Åkesson Brask och Sissa Andersdotter

 

NILS ÅKESSON BRASK (FFFF), född den 24 september 1792, växte även han upp i Hedeberga by i Spjutstorps socken.

 

Nils Åkesson Brask gifte sig 1816 i Tranås (Skåne-Tranås) med SISSA ANDERSDOTTER (FFFM) som enligt uppgift ska vara född den 9 oktober 1791 i Ingelstad.

Som så många andra unga flickor flyttadeSissa Andersdotter troligen som ung runt en del på olika gårdar som piga men det enda jag f.n. vet om detta är att hon 1816 var piga på Tranås nr 28. Den uppgift om födelsetid/födelseort som finns har jag inte lyckats följa. Det har hittills inte lyckats mig att följa Sissa bakåt från Tranås räknat. I Tranås inflyttningslängd för 1816 verkar det stå Herresta men i Herrestad har jag inte hittat henne.

 

Nils och Sissa kom till Onslunda 1817. I Tranås hade de bott först på fastigheten no 9 och sedan på no 17. (Någonstans har jag sett en notering om att Nils Åkesson hade flyttat från Hedeberga till Tranås no 9 år 1815.)

 

Nils Åkesson Brask blev liksom sin farfar - och far -kavallerist (carabiniär). Även han tillhörde Svabesholms kompani (även kallat skvadron) vid Skånska Dragon-regementet. Om Nils Åkesson Brask är, genom information från "Skånes Knektregister", känt att han var 168 cm lång, red för rusthållet Onslunda Ladugård och hade antagits som soldat den 1 juni 1817. (Soldatnummer 04-109.)

 

Den 10 januari 1818 föddes och den 11 döptes "carabinieren Nils Brasks och dess hustrus son Per" (från fastighet nr 58) i Onslunda.

Nils Åkesson Brask och Sissa Andersdotter fick senare i vart fall tre barn till; Inger *1820-09-26, Anders *1826-06-19 och Sven *1832-03-21.

 

Av Skånes Knektregister framgår att Nils Brasks soldatbana inte blev mer än nio år lång. Han avskedades i oktober 1826 med betyget "casseras för liderlighet" ! (Enligt Enar Skillius bok "Mo härads kompani" betydde ordet liderlig vid denna tid oftast "opålitlig, allmänt misskötsam, alkoholmissbruk etc").Familjen stannade emellertid i Onslunda.

Sissa Andersdotters släktband bakåt

Beträffande Sissa Andersdotter har jag alltså inte lyckats komma vidare bakåt.

Per Nilsson Granath (FFF) från Onslunda

 

Nils Åkesson Brasks och Sissa Andersdotters son PER NILSSON GRANAT (FFF), född den 10 januari 1818, blev också soldat. Han började som artillerist vid Wendes Artilleriregemente i Christianstad, där han verkade i sex år under soldatnamnet Hurtig, Per Hurtig.


Per antogs därefter den 15 januari 1847 som indelt soldat (infanterist) vid Ingelsta kompani, tillhörigt Södra Skånska Infanteriregementet. (Soldatnummer 07-048.) Han tilldelades här det nya knektnamnet Granat. Rusthållet, d v s den eller de bönder som stod för knektens bostad och övriga förmåner, anges i knektregistret som "Toarp, Bollerups socken". Det finns antecknat i knektregistret att Per Granat (i likhet med fadern Nils ju) var 168 cm.

Södra Skånska Infanteriregementet hade satts upp 1811 och 1816 förvandlats till ett indelt regemente med 1 002 man. Det bestod av åtta kompanier med varsitt geografiskt namn. Ingesta kompani rekryterades i huvudsak från Ingelstads härad på Österlen.

 

När Per Nilsson flyttade till Bollerup kom han närmast från Simrishamn (no 88) där han då hade bott en kortare tid under år 1847, efter att ha inflyttat från Christianstad no 23. Det finns en intressant notis om Per Nilsson i utflyttningslängden i Simrishamn. Prästen i Simrishamn har antecknat namnet på en kvinna som hävdar att Per Nilsson har "lägrat" henne under äktenskapslöfte.

 

Per Nilsson Brask gifte sig den 4 november 1848 i Bollerup med KARNA PERSDOTTER (FFM), som då bodde i Bollerup.

Karna Persdotter (FFM) från Hannas

 

Karna Persdotter (FFM) var född den 22 maj 1824 i byn Hannas, på gården Hannas 1. (Noteringen i Bollerups husförhörslängd att hon skulle vara född i Kverrestad är felaktig. Oklarheterna kring Karna Persdotters födelseort och födelsetid har tidigare gjort att såväl jag som andra gjort ett felaktigt antagande om Karnas identitet - vi förväxlade henne med en kvinna i Bollerup som hette likadant.) Vid äktenskapets ingående var Nils och Karna 30 respektive 24 år. Vigseln mellan "soldat Per Granat" och "pigan Karna Persdotter" från Bollerup ägde rum den 4 november 1848, efter lysning den 1 oktober 1848 (Bollerups kyrkböcker C:4).

 

Karna flyttade åren före 1848 runt mellan olika anställningar. 1842 från Querrestad till Bollerup, 1843 från "Östra Torp" (Bollerup) till Querrestad där hon skrevs den 26 oktober 1844.

 

Karna Persdotters (FFM) föräldrar och syskon


.

 

Per Nilsson Granaths och Karna Persdotters liv i Bollerup  

 

Den 6 april 1849 föddes makarna Granats första barn, Cecilia. Karna var alltså med barn redan när äktenskapet ingicks. Cecilia förmodligen döpt efter Pers mor. Sissa identiskt med Cicilia ? Det vore intressant att få veta var familjen bodde till att börja med eftersom byn Toarp ligger i Ullstorps socken, direkt väster om Bollerups socken. (Som faddrar har jag kunnat utläsa "smeden Nordström och hustru Inger Persdotter i Södra ???. Dopvittnen ska ha varit "trädgårdsmästaren ??? och drängen Anders Persson uti Bollerup". Eftersom Cecilia var första barnet var det kanske naturligt att hennes moster höll henne vid dopet och då ser man något intressant - nämligen att Anders Persson Granholms ingifte morbror var smed !)

 

Cecilia fick snart småsyskon. Den 5 maj 1851 föddes Hanna

och 1853 var det dags för en lillebror som döptes till Nils.

(Dopvittnen vid Hannas dop 1851 var drängen Håkan ??? och smeden Nordström.)

 

 

Per Nilsson Granat avancerade 1854 i de militära rullorna, och utnämndes den 9 mars 1854 till korpral.

 

 

Den 25 oktober 1855 föddes sonen Petter. I gengäld dog Nils redan som 3-åring år 1856.

 

Från 1856 ändrades familjen Granats bosättningsplats, enligt Skånes knektregister, till "Bollerups rotetorp". Denna flyttning, som tydligen ägde rum 1856, har nog ett samband med enskiftet i Bollerups by 1856. Det ligger nära till hands att tänka sig att byns soldat fick överta något av de hus i byn som hade tillhört en av de frälsebönder som fick flytta ut ur byn i samband med enskiftet.

 

I december 1857 födde Karna ett nytt barn som döptes till Nils. Denne Nils dog dock redan som spädbarn.

 

Den 3 januari 1859 föddes dottern Elna. Faddrar vid Elnas dop 1859 var skomakaren Anders Pettersson och hans hustru Inga i Löderup samt åbon Jöns Månsson i Toarp.

 

Per Granat entledigades på egen begäran från sin korpralstjänst redan 1859. Han kvarstod dock som soldat.

 

Den 17 november 1861 föddes ytterligare en son som fick namnet Nils och den 12 oktober 1865 sonen Anders.  

 

Flera av de s k dopvittnen som var med när Pers och Karnas barn döptes har en far som heter Per. En hel del av dessa dopvittnen är sannolikt syskon till Karna. Sannolika syskon till Karna är främst "hustru Inger Persdotter i ???? (dopvittne 1849) och "statkarlen Håkan Persson i Tosterup" (dopvittne 1861). Ett närmare studium av samtliga sex noteringar om dopvittnen kan nog ge fler namn. Smeden "Bengt Nordström från Kverrestad" förekommer som dopvittne såväl 1849 som 1851 och 1861. (Allt hämtat ur Bollerup C:4)

 

År 1869 fick Per Granat vid generalmönstringen det året avsked från sin soldattjänst med betyget "avskedas för ålder och sjuklighet med anmälan till underhåll genast, tjent väl". Som framgår nedan var han skadad i ena ögat. Efter nästan 30 år som soldat inledde Per Granat dock trots sina synproblem en ny karriär. Han blev småskollärare, vilket inte var helt ovanligt för gamla knektar som ju på ett eller annat sätt måste försörja sig även fortsättningsvis.

 

Harry Rydbro skriver i sin bok om Bollerup: "Småskollärare nu (1871) var antagligen korpral Granath, som fått ett öga utskjutet i militärtjänst enligt vad en sockenbo född 1863 omtalat."

 

Per Granath avled den 25 juni 1875, vid 57 års ålder. Dödsorsaken anges vara lunginflammation. Han anges när han avlider fortfarande vara småskollärare men det står också att han vid sin död bodde på ett soldattorp. Som det förefaller var Per Granath alltså i sex år verksam som småskollärare i Bollerup.

 

Efter Per Nilsson Granaths död 1875 har änkan Karna Persdotter och kvarvarande hemmavarande barn – Elna (16), Nils (14) och Anders (10) – fått flytta. I Bollerups husförhörslängd för 1877 - 1885 står de från den 3 oktober 1877 upptagna på Gärarp nr 19 i Bollerup (AI:3 41473 4/5). Gärarp är den lilla byn väster om Bollerups by. Prästen har beträffande Karna tillagt ordet "fattig".

 

Cecilia, Hanna och Petter flyttar hemifrån

 

Cecilia, född 1849, flyttar redan 1865 till Stockholm. Vad som sedan händer med henne är okänt. Hon bodde i början av 1900-talet i Ryssland. Far fick 1912 ett julkort från henne undertecknat "Cecilia Winagradava" (eventuellt Winogradova) poststämplat i Ryssland. (Enligt vad jag minns av vad far sade skulle hon ha varit gift med en man från Östergötland och bott i St Peters-burg samt inte ha haft egna barn. Det där med mannen från Sverige och bostadsorten stämmer dock dåligt såväl med poststämpeln på julkortet som med efternamnet. Det är svårt att tro att en svensk "förryskat" sitt efternamn.) Enligt far levde Cecilia fortfarande vid tidpunkten för ryska revolutionen 1917.

 

Hanna, född 1851, flyttade 1868 till Ullstorp. Hon bodde enligt far på gamla dagar i Harlösa och hade en dotter som hette Ida. År 1900 bodde Hanna Granat dock i Ystad (kvarteret Magnus) tillsammans med maken Ola Olsson, till yrket dragare och född 1854 i Stiby. Med dem bodde då barnen Olof Peter Herman (snickare född den 15 juni 1880 i Bollerup), Ida Carolina (född den 19 december 1884 i Ystad) och Bror Magnus (född den 12 december 1888 i Ystad). - Olof Peter Herman avled den 30 maj 1966 i Stockholm och stod då som gift sedan 1943. Ida Carolina Johnsson, änka den 5 juni 1935, avled den 29 april 1975 på adressen Harlösa 63, Löberöds församling. Bror Magnus avled den 23 december 1982 i Snårestad (Snårestad 32) och anges då vara änkling sedan 1961.

(Misstänker att far träffade denna Ida i samband med släktträff som skedde 1931. Tilläggas kan att far sade att Ida hade en son som var musiker och att den sonen ska ha ägt en tobaksaffär på Södra förstadsgatan, Pip-Larssons.)

 

Om Petter, född 1855, har inte ens far berättat något. Förklaringen är att Petter avled redan 1878. På kyrkogården i Bollerup stod i vart fall för något år sedan fortfarande ett gjutjärnskors med namnet "Petter Granat" och årtalet "1878". (Källa: gravstensinventering på Internet.) Att Petter Granat på detta sätt fått sitt namn förevigat i järn tyder på att någon nära anhörig eller vän var verksam på gjuteri och så var det väl också. Petter Granat var vid sin död gjuteriarbetare. Gjuteriarbetaren Peter Granat avled den 7 juni 1878 i Ystad S:a Maria av pericarditis, vilket är hjärtsäcksinflammation. Han var 22 år 7 månader och 10 dagar vid sin död och ska då ha bott på nr 330 i Ystad. Han hade 1871-02-11 lämnat hemmet i Bollerup, 15 år gammal, och flyttat till Hörup (no 17 Örum). Därifrån tog han den 22 oktober 1872 ut flyttningsbetyg till Glemminge. 1874 återvände Petter Granat till Bollerup men efter faderns död 1875 flyttar han den 10 december 1875 till Ystad ("drängen Petter Granat till S:a Maria"). I Ystad arbetar Petter Granat som gjuteriarbetare men blir sjuk. Den 22 september 1877 antecknas att han tagit nattvarden men han överlever den gången och avlider först sommaren 1878.

         

Nils och Elna flyttar hemifrån

 

Näst yngste sonen Nils Granat, född 1861, står i husförhörslängden 1877 – 1885 angiven som skomakargesäll och skall den 3 oktober 1881 (20 år gammal) ha avflyttat till Danmark, till Köpenhamn. Då kravet på gesällbrev som intyg på förvärvad yrkesskicklighet fanns kvar även sedan skråväsendet avskaffats 1846 tyder mycket på att Nils Granat under ett antal år gått i skomakarlära hemmavid. (Här kan finnas kopplingar till ett av Elna Granats dopvittnen 1859, skomakaren Pettersson i Löderup).

 

Nils Persson Granats utflyttning till Köpenhamn 1881 kan ha varit ett led i en s.k. gesällvandring. Efter uppnående av gesällvärdighet var det normalt att gesällen anträdde en s k gesällvandring. Skomakaryrket var ett yrke som, tillsammans med bl a skrädderiet, lämnade de relativt lägsta inkomsterna av hantverksyrkena och yrket var därför inte särskilt attraktivt. Eftersom en nybliven gesäll saknade inarbetad kundkrets, renommé som skicklig yrkesman och möjlighet att få och ge kredit befann han sig i en ekonomiskt utsatt situation. Han hade dock som gesäll möjlighet att byta anställning på ett helt annat sätt än vad han hade haft som lärling. Enligt gammal kutym skulle lärlingen sedan han blivit gesäll under några år ge sig ut på vandringar i Sverige eller utlandet.. Nu vinkade äntligen friheten ! (Gesällvandringarna var länge den enda tillåtna formen av sysslolöshet – och blev ej sällan ett kamouflerat lösdriveri !)

Nils fortsatte dock snart till USA, se mera om det nedan.

 

 Den 15 april 1882 gifte sig makarna Granats dotter Elna Granat, född 1859, med en jämnårig pojke, slaktaren Göran Nilsson från Toarp i Ullstorps församling, född den 31 december 1858. De hade år 1900 barnen Axel (född 1888 i Bollerup), Nils (född den 21 februari 1890 i Bollerup), Selma (född den 28 mars 1894 i Bollerup) och Fritz (född den 27 april 1900 i Stora Herrestad).

Axels dödsår f.n. okänt. Nils avled den 21 januari 1957 och bodde då på Brogatan i Malmö. Även Selma och Fritz avled boende i Malmö. Båda står vid sin död som ogifta. Selmas dödsdag anges till den 9 oktober 1975 (Sallerupsvägen 6) och Fritz dödsdag till den 10 januari 1978 (Bangatan 1). I en adresskalender för Malmö 1961 finns Selma mycket riktigt på denna adress på Sallerupsvägen. Hon står angiven som "f hand idk".(Göran Nilsson var enligt far så småningom verksam som lantbrukare och betraktades av släkten som förmögen. Han ska dock ha blivit psykiskt sjuk och vårdats sjukhus i Lund. Nils och Axel var enligt far barnlösa medan Selma hade två barn. Fritz ska enligt någon uppgift ha varit verksam som bilskollärare i ystadstrakten.)

Anders Persson Granath flyttar hemifrån - Karna Persdotters sista år  

 

Anders Persson Granat, yngsta barnet, var den siste som flyttade hemifrån. Den 30 oktober 1883 avflyttade han, 18 år gammal, till Borrie 13, gatehus, där han fått anställning som smedlärling. Att Anders praktiskt taget var uppvuxen på Bollerups gods – ett storgods med många hästar – har förmodligen varit avgörande för yrkesvalet. Kanske hade han i Bollerup rentav redan varit lärling i gårdssmedjan.

 

Våren1885 (1885-04-07) flyttade Anders vidare till Bjersjöholms gods i Hedeskoga, Malmöhus län, (Lilla Tvären 2)där han skrevs in i kyrkobokföringen som "gesäll Anders Persson Granholm". Bjersjöholms gods är beläget i Bjäresjö och Hedeskoga socknar i Herrestads härad, nära Ystad. Godsnamnet har varierat mellan Bjersjöholm och Bergsjöholm. - Enligt utflyttningsboken i Borrie var det dock ett annat mål Anders uppgav när han flyttade från Borrie - "America" !

 

Inte heller i Hedeskoga blev Anders Persson Granholm gammal. Redan i januari 1886 befinner han sig, 20 årig, på Alnarps lantbruksinstitut utanför Malmö för att utbilda sig till hovslagare. Kursen pågick mellan januari och april 1886 och ett fotografi av Anders Persson och de andra kursdeltagarna finns bevarat hos mig !

 

Hantverksskråna hade avskaffats 1846 och ersatts med fria hantverksföreningar, men mästarprovet bibehölls som kompetenskrav för mästarvärdigheten fram till 1864 då den fullständiga näringsfriheten infördes. Alnarp, tillhörigt svenska staten sedan 1658, hade 1861 tagits i bruk som lantbruksskola och sedan 1864 anordnades där kurser i hovbeslag för smeder från Malmöhus län samt för husarer från kavalleriregementet Karl XV.

 

Hovslagarutbildningen innebar uppenbarligen ett lyft för Anders. Ända fram till sin död, 47 år senare, bevarade han fotografiet från hovslagar-utbildningen, inramat på väggen. På baksidan av fotot har han med påtaglig entusiasm gång på gång stämplat "A. P. Granholm". Hans namnbyte till Granholm var logiskt. Det var vid denna tid sed att den som blivit hantverksgesäll i samband därmed tog sig ett s k borgerligt namn.

 

Om varför namnvalet blev just Granholm kan man endast spekulera. Det verkar emellertid som om Anders ville upprätthålla en viss kontinuitet och inte fjärma sig alltför mycket från faderns namn Granat. Det verkar då logiskt att han behöll det led som gick att bygga på – Gran – och lade till någonting. Varför tillägget blev det ovanliga -holm, med associationer till slott och stora gårdar som Eriksholm/Trolleholm, Svaneholm, Näsbyholm, Marsvinsholm, kungsgården Svabesholm på Österlen eller Maltesholm kan man endast spekulera i.

 

Efter avslutad hovslagarskola kom Anders Persson Granholm hösten 1886 till Maltesholms gods i Östra Sönnarslöfs socken. Enligt kyrkoböckerna inflyttade han den 9 november 1886 till Maltesholms gård från Hedeskoga - och angavs som "dräng" . På Maltesholm fanns det uppenbarligen hästar att sko – massor av hästar. Här slog kärleken uppenbarligen till när Anders träffade den några år  äldre Johanna Lundström.

 

Redan våren 1887 - den 19 mars 1887 - fortsatte Anders Persson Granholm från Maltesholm till ett arbete i Westerstad, men Johanna Lundström glömde han inte. Vid utflyttningen från Östra Sönnarslöv står han under rätt beteckning - "smedgesällen Anders Persson Granholm".

 

Den 25 mars 1889 vigdes Anders Persson Granholm, då skriven i Westerstads socken, med mamsell Johanna Lundström från Östra Sönnarslöv. Johanna Lundström var när hon träffade Anders anställd vid Maltesholms slott som mamsell. År 1888 omnämndes hon när hon uppträdde som dopvittne för ett syskonbarn som boende "å Maltesholm". Som gammal berättade Johanna för min mor att hon när hon var ung tjänade på ett större ställe. Slottet Maltesholm är beläget blott cirka 2 – 3 kilometer från Johanna Lundströms föräldrahem i Östra Sönnarslöv.

 

De nygifta var 24 respektive 27 år. Jag har foton av dem från denna tid och objektivt sett utgjorde de ett rätt vackert par.

 

Om smedens arbete ute på landet kan sägas att detta till största delen ha bestod i grovsmide för lantbrukets behov samt ganska mycket hovslageri, då det ju fanns mycket hästar inom lantbruket. Först på 1900-talet torde arbeten som rörläggning och översyn av maskiner ha ökat. Ett mycket tungt smidesarbete bestod i påläggning av hjulringar men även en del byggnadssmide – och tandläkarverksamhet ! –måste ha ingått i smedens arbete.

 

-------------------------------------------------

 

Karna Persdotter "enka efter soldat Granat" avled den 19 januari 1892 i Bollerup och hennes ålder angavs då till 67 år 8 månader 27 dagar. År 1890 bodde hon hos dottern Elna och dennas make Göran Nilsson under adressen Gärarps by no 19 Bollerup.

   

  

Nils Persson Granat (Nils Grant) och hans familj

 

Anders Perssons fyra år äldre bror, Nils Persson Granat (född 1861), emigrerade 1884 till USA. Där bytte han namn till Nils Grant. Nils Grant bosatte sig i St. Louis, Missouri, och blev amerikansk medborgare 1889.

(Enligt annan Internetkälla blev Nils Grant amerikansk medborgare först 1894.)

 

Det fanns antagligen inte särskilt många svenskar i St Louis men Nils Grant var en av dem som syntes. I stadens tidning "The St Louis Republic" finns han omnämnd år 1903 som medlem i en kommitté som skulle bygga "a swedish palace at the fair next year". Denna kommitté bestämde enligt en tidningsartikel den 30 december 1903 att man till kung Oscar i Sverige skulle överlämna en present, en ask som bland annat innehöll kommittéledamöternas foton. Av annan information från Internet framgår att Nils Grant varit medlem i "the Swedish National Society" i St Louis. I oktober år 1900 stod Nils Grant som ordförande i en kommitté som skulle hålla "a Demokratic mass meeting" till stöd för Demokraterna i den då pågående valkampanjen.

 

Eventuellt var Nils Grant innan han kom till St Louis bosatt i Rochester, New York (vid Lake Ontario). År 1890 är en Nils Grant verksam i "The Scandinavian Social Society" där. Det kan ju dock ha funnits fler Nils som tagit sig namnet Grant. I Brockton, Massachusetts, ska det också ha funnits en Nils Grant vid ungefär denna tid. Såväl Rochester-Nils som Brockton-Nils anges ha varit "shoemaker".

 

Nils Grant ska enligt far ha haft tre barn. Han hade dock fyra barn. Hustrun hette Anna Hallberg, var tio år yngre än Nils, hade anlänt till USA 1886 och hade blivit amerikansk medborgare 1889. Nils Grants två äldre barn hette Ernest Albert och Edith (jag har f ö vykort från dem till far). De var födda den 7 september 1893 respektive i november 1895. De tredje och fjärde barnen var tvillingar, födda i augusti 1896, och hette Laurance William och Laura. Laurance verkar senare ha stavat om sitt namn till Lawrence. Under första världskriget i Europa deltog en soldat från St Louis som hette Lawrence Grant och hans födelseår tycks ha varit 1896/1897.

 

Maplewood, St Louis

 

Nils Grant står i folkräkningen för 1920 angiven som "Salesman, real estate", alltså fastighetsmäklare. Tidigare, 1900, hade han stått som "machine man, shoe factory". I 1910 års amerikanska folkräkning står Ernest upptagen som "office boy/railroad". De tre yngre barnen har då ännu inte något yrke. (Supervisors district no 183, enumeration dt no 461, ward of city 24, sheet no 5 B.) Endast Laura bodde vid 1920 års folkräkning fortfarande kvar hemma hos Nils och Anna. Jag har antecknat adressen till St Louis Ward 24, District 373. Laura var då anställd som "clerk railroad" och uppges vara 23 år. Det förefaller som om Nils Grant ägde fastigheten familjen bodde i 1920. Den anges vara "Owned, Mortgaged".

 

Lawrence Grant med svenska föräldrar återfinns 1920 i St Louis förort Maplewood. Han anges vara gift med Ione och ha dottern Dorris, lite över tre år gammal.

 

Lawrence Grant "maintenance man/cleaning", nu dock med hustrun Lillian, finns med även i 1930 års census för St Louis. Lawrence och Lillian bor grannar med Nils Grant och Anna i Maplewood. Några barn bor inte med dem. Vart Ione och Dorris tagit vägen kan jag inte se något svar på.

 

Laura Grant går inte att finna i 1930 års folkräkning. Jag har inte hittat Edith Grant där heller men av senare uppgifter framgår att hon 1930 var gift med Harry C Tabler, född 1900,vilken omkom efter en bilolycka i St Louis den 30 oktober 1931. Harrys dödsorsak anges som chock (!). Edith och Harry hade dottern Ruth som ha varit född 1925.

 

 

Nils Grant, Anna Grant och Lawrence Grant bodde alla kvar i St Louis till sin död och beträffande dem har jag till och med hittat dödsattesterna.

 

1940 tycks hela familjen - Nils, Anna, Lawrence med hustrun Lillian och Edith Tabler (med 15-åriga dottern Ruth Tabler) ha bott i samma hus.

 

Nils Grant från St. Louis, Missouri, född i Sverige, avled i St. Louis 1942-07-06, kl 03.15 enligt dödsattesten samt enligt "obituary index" (dödsrunor) som registrerats hos St. Louis Public Library. Anna Grant (född Hallberg) hade avlidit den 26 november 1940 kl 8. Familjen hade tidigare bott på 3417 McCausland Avenue men när Nils Grant avled bodde han på 2107 Laclede Station Road hos sonen Lawrence Grant. (Far träffade Nils Grant 1931 då denne besökte Sverige. Nils Grant ska då ha ägt en fastighet i St Louis och dessutom ha varit svensk konsul i staden.)

 

 

Den 25 maj 1957 avled Lawrence W Grant efter en olycka i en fabrik. I hans dödsattest finns det antecknat "multiple fractures". Något tycks ha fallit över honom om jag tolkar hans dödsattest rätt. Närmast efterlevande var hustrun Lillian Grant Chadduck.

 

San Louis Obispo, California

 

Ernest Grant flyttade till Kalifornien. I 1920 års folkräkning finns det en Ernest Grant från Missouri med svenska föräldrar skriven där. Ernest Albert Grant, uppgiven född av svenska föräldrar i Missouri 1893, bedriver 1930 en hotellverksamhet i Kalifornien av ett uppenbart obskyrt slag. Han bor tillsammans med fem år äldre hustrun Camille och fyra kvinnor till i ett ägt hus i Kalifornien. Camilles yrke anges som "madame" och i huset bor dessutom en äldre kinesisk tjänarinna (!) och tre unga kvinnliga hyresgäster vars yrken anges som "prostitute". Orten anges som San Louis Obispo, Arroyo Grande Township.

 

- Ernest Albert fortsatte uppenbarligen med skum verksamhet ett bra tag. Rättsfallet People v. Grant 52 Cal. App. 2d 794 [Civ. No. 12782. Second Dist., Div. Three. June 23, 1942.] visar detta:

"THE PEOPLE, Plaintiff and Appellant, v. ERNEST A. GRANT, Respondent; COUNTY OF SAN LUIS OBISPO et al., Cross-Defendants and Appellants.COUNSEL: Earl Warren, Attorney General, and J. Albert Hutchinson, Deputy Attorney General, for Appellants.M. R. Van Wormer for Respondent.

OPINION In the month of December, 1937, the sheriff of San Luis Obispo County seized certain slot machines which admittedly were being operated by the defendant contrary to the law of this state. The sum of $404.66 in coins was taken from such machines and deposited with the county auditor. Apparently the slot machines were destroyed, but for more than twenty-two months no action seeking forfeiture of the money was commenced. Finally, on November 1, 1939, this action was filed..."

 

- Ernest, som i 1940 års amerikanska census kallade sig Pete Ernest A. Grant, och även ändrat sitt födelseår (det är dock han eftersom han fortfarande är gift med Camille, bor i San Luis Obispo och även nu uppger sig vara född i Missouri) hade flera strängar på sin lyra. Bland annat var han känd som boxningspromotor, vilket detta Internet-fynd anger:

I was just a kid back in February, 1935 when family members we were visiting in the central coast burg of Nipomo invited me to attend the weekly boxing show at Pismo Beach. The town was the sole domain of Promoter Pete Grant, one of the west's unsung forces behind the development of the classic Filipino fighters that fueled the local game for years.

 

En artikel i San Jose Evening News från 1936 tillför ytterligare information om Ernest. Han beskrivs i artikeln som "a Country County Capone", hans Idaho Club sägs hålla öppet och sälja sprit 24 timmar om dygnet och det talas i artikeln mycket om hur Grant misstänks muta myndigheter och försöka lägga marknaden för "slot machines" under sig med diverse skumma metoder.

 

Ernest Albert Grant avled i december 1979 i Arroyo Grande, San Luis Obispo, Californien (SSN: 530-05-9853 Hans SSN-nr ska vara förvärvat under boende i Nevada och jag tror att dessa nummer delades ut när socialförsäkringssystemet i USA infördes 1935.)

2012-12-17

/ag

   

 

Tillägg om miljön i Bollerup

 

Kyrkbyn Bollerup ligger mitt i en bördig slättbygd. Intill kyrkbyn ligger sedan urminnes tider Bollerups borg på en holme omgiven av en vallgrav. Bollerups borgs historia är också Bollerups historia då praktiskt taget alla hus i socknen låg samlade i kyrkbyn och all mark fram tills år 1905 tillhörde Bollerups gods. Sedan cirka 1850 finns det dock endast två byggnader kvar på holmen; borgen (spannmålsmagasin) och herrgården (uppförd på 1700-talet). Tiden hade i stort sett stått stilla i Bollerup fram till 1855 då den nye ägaren, lagman Tage Ludvig Sylvan - som 1844 hade köpt godset av de tidigare ägaren kung Carl XIV Johan - lät enskifta byn och i samband därmed tvingade "sina" bönder att flytta ut ur byn, vilket skall ha skett 1856 - 1857 efter en brand som förött en del av byn. I och med att bondgårdarna blev utflyttade från byn kom den gamla sockenbebyggelsen helt att ändra karaktär.

 

Harry Rydbro säger i sin bok om Bollerup: "En resenär som besökte socknen hade inte många ord att säga om nejdens skönhet men betygade att herrgården gav ett fördelaktigt intryck. De långa alléerna antydde att besökaren närmade sig ett herresäte och de väl tilltagna ladugårdsbyggnaderna gav redan på förhand en föreställning om godsets ansenlighet och avkastning. Det starkaste intrycket gav dock borgholmen med godsherrens bostadshus och gamla borgen. Borgholmen var bevuxen med höga träd och omfluten av ovanligt breda och djupa vattengravar. Där vattnet på västra sidan, från Kosjön, föll in i vallgraven drev det ett litet kvarnverk och där det på östra sidan leddes ut drev det ett oljeslageri. Vattentillgången motsvarade dock inte alltid behovet och i avsikt att få en bättring till stånd lät ägaren rensa vallgraven. I denna och i godsets övriga vattensamlingar fångades karp och rudor. Egendomens uthus låg norr om borgholmen. Tre stenbyggnader där omfattade en gårdsplan, som var öppen åt söder. Östra längan var oxstall, västra häststall och den norra var loge samt fähus. Den senare var cirka 120 meter lång. Bakom den sistnämnda längan, skild från denna av en stor gårdsplan, låg parallellt en annan, en loge, som hade samma längd som den tidigare nämnda. Norr om det förut oljeslageriet var fattighuset beläget. Herrgårdens trädgård och park låg öster om ladugården. Godset hade flera stora trädplanteringar och i Toarp och Kvärrestad var skog planterad. Alla hemman som icke var lagda under huvudgården eller gårdarna Köpingsberg, Toarp och Carlsberg var utarrenderade. Toarp och Carlsberg var avelsgårdar. De hade ladugårdsbyggnader men däremot inga corps-de-logis."

 

 Om Bollerups äldsta skolförhållanden skriver Harry Rydbro:

 "Av stämmoprotokoll från 1808 framgår att Bollerup redan då hade en s k ambulerande skola. År 1817 upprättades det t o m ett särskilt skolhus för "skolemästaren", som hade utsetts på allmän sockenstämma och erhöll underhåll från "Herrskap och församling". År 1862 var kantor Sjögren lärare i Bollerup. Han bodde i skolhuset och hade planteringsland. Det var många föräldrar som icke lät sina barn bevista skolan ordentligt. Varken enskilda eller offentliga varningar förbättrade saken. Av ett protokoll från 1866 framgår att läraren vid fasta skolan skulle uppbära en årslön på 400 riksdaler. Det var minimilönen för folkskolans lärare. År 1867 valde man en ny skollärare, Anders Holmberg. Småskola hade nu tillkommit. Av allt att döma användes äldsta skolan nu inte längre. I ett protokoll från det sistnämnda året står nämligen att skolhuset var rymligt, uppfört av sten och väl underhållet. Barnen begynte sin skolgång vid åtta års ålder och slutade den vid tretton. Undervisningen pågick under sex timmar om dagen, med lämpliga avbrott. Ännu var det si och så med skolgången för en del barn. Ofta skedde stora avbrott i den. Barnen undervisades (utöver i skrivning, räkning, Bibelläsning och kristendomskunskap) i sång, gymnastik och trädgårdsskötsel. Av ett protokoll från 1871 framgår att småskollärarens lön uppgick till 150 riksdaler om året. Hälften av den summan erhöll Bollerup i statsbidrag. År 1875 uppgick lönen för fasta skolans lärare till 600 kr om året. Småskolans lärare hade endast 250 kr i årslön. Förutom den kontanta lönen erhöll lärarna vissa naturaförmåner."

 

Att "bollerupsandan" var specifik framgår av följande från en doktorsavhandling om sydöstra Skåne (Börje Hanssen; Allmoge, köpstafolk & kultursammanhang i sydöstra Skåne, 1952): " Bollerup och Tosterup var godsbyar och bönderna där voro samtliga frälsebönder. Vid arbetena på huvudgården behandlades de underlydande traditionellt mycket strängt. Ännu vid slutet av 1800-talet förekom endast hård kommandoton, när inspektoren eller någon annan förman tilltalade en underlydande. Prygel förekom ofta vid mitten av 1800-talet. Allmogens reaktion på den hårda behandlingen och på den sociala klyfta, som existerade mellan dem och herrskapsfolket, var typiskt ambivalent. Mot godsherren och honom närstående var man underdånigt ödmjuk. Ännu på 1850-talet var det allmän sed att allmogen i godsbyarna i Ingelstads härad kysste på hand eller på rock eller kjortel så djupt ned som möjligt, nota bene om ståndspersonen i fråga var nog nådig att tillåta det. Å andra sidan utvecklade samma godsbönder en aggressivitet och råhet gentemot utomstående, som var beryktad i hela landsdelen. Det var i synnerhet fallet när de uppträdde i samlat lag. "Att på landsvägen en winterqwäll råka ut för Tostarps eller än värre för Bollarps bönder ansågs för tjugo år sedan som en verklig olycka (Sagt 1876). Det förefaller även som om sexuella förbindelser utom äktenskapet skulle ha tolererats mer i hoveribyarna än i byar med självägande bönder. Även i detta hänseende kan man peka på sekelgamla traditioner. Nils G Bruzelius skriver" Godsets qvinliga ungdom betraktades som en hjortpark a la Louis XV, der jagt var tilåten, ej endast för egendomsherren och inspektoren, utan äfwen för hwarje wid godset anstäld herrekarl, dock så att den högst kommenderande hade företrädet." Till de mer eller mindre obehärskade sederna i dessa säteribyar bör även de på godset direkt anställda drängarna och pigorna ha i hög grad bidragit. Som senare skall visas var de senares geografiska aktivitetsfält ett helt annat och vidsträcktare än den vanliga allmogens. Deras seder böra utan tvivel ha uppvisat från allmogen avvikande drag, men samtidigt torde den dagliga samvaron mellan godsbönder och godsdrängar också ha påverkat de förras aktivitetsmönster i förhållande till ensamliggande byar och i synnerhet då sådana med skattebönder."

 

Medan "alla" gick i kyrkan på 1860-talet beskrivs t ex kyrkobesökarna som "få" i ett protokoll från 1899. Att religionens makt var stark i Bollerup visar bl a det förhållandet att menigheten tycks ha haft för vana att betyga prosten Christian Ripa (i Bollerup 1824-1865) sin vördnad genom att kyssa hans händer då han gick uppför gången i kyrkan om helgdagarna. Under Ripas efterträdare Carl Adrian, 1865-1897, skedde flera förändringar på kyrkans domäner. År 1869 byggdes kyrkan om, varvid det gamla Rantzauska gravkoret revs och predikstolen flyttades, och på 1870-talet infördes nyordningen att "herrgårdsstolarna" och övriga reserverade bänkar avskaffades så att kyrkobesökarna fick sitta var de ville.

 

Slutligen några ord om den indelte soldatens liv ("Den svenska historien, del 9", omtr 1985, s 104):

 "Bortsett från regementsmötena levde den indelte soldaten en torpares liv. Socialt stod han i jämnhöjd med eller över torparen. Förhållandet mellan rotebönderna och rotesoldaten reglerades genom kontrakt, vanligen muntligt. Soldatens förmåner förutom själva torpet utgjordes av legan, d v s det kontantbelopp som erlades vid uppgörelsen, den kontanta lönen och hemkallet, d v s de naturprodukter som utgick till soldater utan torp eller med ett bristfälligt sådant. Rotebönderna var även skyldiga att underhålla soldattorpet, vilket var ett ämne till tvister mellan soldat och bönder."

Litteratur:

Inge Löfström; Detta är Österlen (ISBN 91 86246 30 5)

Harry Rydbro; Min hemsocken Bollerup (1967)

Lars Ericson; Svenska knektar (ISBN 91 88930-07-6)

Du kan ändra denna exempeltext. Peka här och klicka på knappen "Redigera text". Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Donec libero. Suspendisse bibendum. Cras id urna. Morbi tincidunt, orci ac convallis aliquam, lectus turpis varius lorem, eu posuere nunc justo tempus leo. Donec mattis, purus nec placerat bibendum, dui pede condimentum odio, ac blandit ante orci ut diam.

*1865 - + 1933

BOLLERUP - farfars hemby

Bollerup 2012
Bollerups borg
Bollerup på Österlen - se den röda ringen på kartan ovanför

Hammars backar, Ingelstorps socken. Här i Hammar by bodde 1684 en av de äldsta Granholms-förfäderna, bonden Morten Mogensen (Mårten Månsson på svenska).

INGELSTADS HÄRAD, Kristianstads län

MÅSALYCKE i ST OLOFS SOCKEN

St Olofs källa några hundra meter söder om kyrkan i St Olof

ERLAN MOGENSEN I INGELSTA 1684

KVERRESTAD - INGELSTA BY _ SMEDSTORP

SKÅNSKA RIKSDAGSMÄN 1710 - 1723

SMEDSTORP MED OMGIVANDE BYAR

HAMMAR BY I INGELSTORPS SOCKEN  ,

MORTEN MOGENSEN I HAMMAR BY
 

HAMMAR BY
 

ANDERS MOGENSEN, BONDE OCH RUSTHÅLLARE I GLEMMINGE BY 1684
 

GLEMMINGE KÖPINGE, INGELSTORP, KABUSA och HAMMAR 
 

Tryde by och Efveröd ligger i röda cirklarna strax norr o Tomelilla. Gladsax nordväst om Simrishamn.
GLADSAX
TRYDE
Trydes nu rivna 1100-talskyrka
SÖDRA SKÅNSKA KAVALLERIREGEMENTEMENTETS FANA

LINÅKER PÅ ÖSTERLEN

Tryde till Spjutstorp

TOMELILLA KOMMUNS VAPEN - GLADAN
BÅTSMAN

Spjutstorp - Tranås- Onslunda

CHRISTIANSTAD

WENDES ARTILLERIREGEMENTE

BOLLERUP

´SÖDRA SKÅNSKA INFANTERIREGEMENTET

Hannas-Borrby-Querrestad

HANNAS, BORRBY och QUERRESTAD
HANNAS KYRKA
ALLMOGELIV ÖSTERLEN 1800-TALET (målning av Spjutorpskonstnären Frans Lindberg)

Bollerup

BOLLERUP
BOLLERUPS BORG - 1800-talet
Bollerups kyrka
Vallgraven runt Bollerups borg
SOLDATUNIFORMER 1800-talet (menig t.v. och korpral t.h.)
FOLKSKOLELEKTION ca 1860 (målning av Frans Lindberg)

Ryssland

Ystad

YSTAD -kommunvapnet
YSTADS HAMN - 1800-talet

Amerika

Stora Herrestad

Borrie

Hedeskoga

Alnarp

Maltesholm

Maltesholms slott
Sönnarslöfs kyrka
DEN STORA UTSTÄLLNINGEN I ST LOUIS 1904
SKOFABRIK
ST LOUIS - MAPLEWOOD VÄSTERUT
SVERIGEBESÖK 1931 - NILS GRANT till vänster ANDERS PERSSON GRANHOLM till höger
Lawrence W Grant - dödsattest 1957

California

Mera om Bollerup