* 1867 - + 1940

Mormors hembygd - Bolmens västra fastlandssida

DANNÄS KYRKA 1800-talet
DANNÄS vid Bolmens nordöstra strand
LINDEN - ett heligt träd
VÄXJÖ DOMKYRKA och katedralskola
Linnés växtbilder
BOLMEN - Smålands största sjö
B O L M E N - sagornas sjö
HVITTARYD OCH DE ANDRA SOCKNARNA RUNT NORRA BOLMEN
Hvittaryds kyrka

Ås/Aus i Västbo härad

ÅS ÖDEKYRKOGÅRD VID DEN RÖDA RINGEN - KYRKAN STOD DÄR FRAM TILL 1870
ÅS KYRKA PÅ AUSIUS TID
ALTARTAVLAN I ÅS GAMLA KYRKA
UPPSALA på 1600-talet
Gyllenstiernas på Svanaholm åter inblandade i prästvigning

AMANDA SOFIA KARLSDOTTER

  

I den fjärde och sista berättelsen är det mormors anor det handlar om. Mormor, Amanda Sofia Karlsdotter, föddes den 20 mars 1867 på en liten gård i Billarp, i Ås socken i Jönköpings län men flyttade redan som 6-årig till torpet Örnahultet på Bolmsö fastlandssida (numera även det Ås socken). Mormor avled 73 år senare, den 24 augusti 1940, i Västra Strö kyrkby utanför Eslöv.

 

Detta är den mest omfattande av de fyra släktberättelserna.

 

Den börjar redan på slutet av 1500-talet och det har varit lätt att skingra tidens dimmor eftersom det finns relativt mycket skrivet tidigare om släktingarna på den här sidan. Detta beror i sin tur på att flera av förfäderna på mormors sida varit "högreståndspersoner" av olika slag - präster, officerare och borgare.

 

Berättelsen börjar långt från torparnas och jordarbetarnas enkla stugor men efter ett par århundradens lopp når den ändå dit. Detta är berättelsen om en släkts uppgång och fall skulle man kunna säga.

 

Berättelsen börjar med ett kapitel om de äldsta släktspåren. Jag följer sedan släkten från cirka år 1600 och fram till Amanda Sofia Karlsdotters död 1940.

 

Berättelsen bygger för tiden fram till cirka 1730 (prästfamiljerna Ausius, Comerus och Lindelius) främst på "Växjö stifts herdaminne, del V" (1931), av Gotthard Virdestam samt på av Lennart Pettersson på Internet publicerade webbsidor om släkten Lindelius från Dannäs under 1600-talet. För tiden från cirka 1800 till cirka 1889 har jag hämtat uppgifter från Ås Hembygdsförening som gjort en heltäckande sammanställning av bebyggelse- och befolkningsförhållanden i Ås socken under 1800-talet och publicerat dessa uppgifter på en CD.

                    

    

De äldsta spåren, den heliga linden och de fyra lärjungarna

 

Det äldsta spår jag känner till av vår familj finns på en idyllisk gammal kyrkogård i sydvästra Småland, Dannäs. Denna del av Småland, bestående av häraderna Västbo, Östbo och Sunnerbo, kallas Finnveden.

 

Dannäs kyrkby och socken är belägen intill och nordost om Bolmen, Smålands största sjö, i sydvästra Småland.

 

På Dannäs kyrkogård står det fortfarande kvar en sliten gravsten från 1600-talet.

På stenens östra sida kunde länge i upphöjda väl huggna bokstäver läsas [1]

"Här hvilar Jöns Ambiornssonn i Jonsbo, hvilken i en s stun 1644: 5 Mai insomnade: samt Märta Larsdotter hans (hustru) som s hädanskild 1645:5 Feb båda i hög ålder"

samt med inhuggna bokstäver "Titilum me rexit: Lars J Lindelius"

På gravstenens västra sida finns inhugget

"Ps CXVI: Tu hafver uttaget min själ utu döden, min ögon i frå tårar, min fot i frå fall, therförs Ps3 liger jag och sofver och vaknar upp ty Herren uppehåller mig"

Texten på stenen är idag svårläslig. [2]

 

Jonsbo, varifrån de döda var, är en mycket liten by som ligger några kilometer norr om Dannäs by. [3] Jöns Ambjörnsson och Märta Larsdotter var när de avled bosatta på en gård i Jonsbo. När de var yngre hade de bott på en gård ägd av Jöns Ambjörnssons far Ambjörn. Den gården hette "Linnegården" (dvs. Lindgården) och låg också den i Dannäs socken. [4]

 

Bondgårdar brukade ha egna s k vårdträd, vilka hölls mer eller mindre heliga och ofta stod på själva gårdsplanen. Linden var ett sådant heligt träd. Kulturhistorikern N G Djurklou, som under 1800-talet reste runt i Sverige och antecknade olika folkminnen, omtalar från en resa i Finnveden 1870 att det vid många gårdar där fortfarande fanns heliga träd, mest lindar och enar, som omhuldades med stor vördnad. [5] Att just lindar ofta planterades vid boningshusen berodde på att linden - gudinnan Frejas träd - troddes skydda för blixten. [6]

 

Det är - med tanke på gårdsnamnet- antagligt att Linnegårdens s k vårdträd var en lind, som ju var ett mycket vanligt vårdträd i Finnveden. Den lind som gav Linnegården dess namn är nog världens mest kända lind då den senare kom att inspirera en del av våra släktingar att kalla sig Linnaeus. [7]

 

Att efternamn bildades med gamla vårdträd som förebild tycks ha varit relativt vanligt. Folklivsforskaren Hyltén-Cavallius skrev t ex om seden att ta namn efter vårdträd "Yngre värendska och småländska släkter hava gärna tagit tillnamn efter sin fädernesläkts heliga vårdträd." [8]

 

Under åren 1600 – 1604 föddes i Dannäs två pojkar, söner till Jöns Ambjörnsson och Märta Larsdotter, som båda blev lärda män, först lärare och rektorer och sedan också kyrkoherdar. Pojkarna, Ambjörn (*1600) och Lars (*1604), tog båda namnet Lindelius och blev förebilder för flera yngre släktingar som ville läsa vidare vid det första svenska universitetet i Uppsala. [9]

 

En del av dessa yngre släktingar blev mycket kända vetenskapsmän och ännu mer kända än Ambjörn och Lars. Professorn Anders Celsius är t ex dotterdotterson till Lars Lindelius. Ambjörn Lindelius och Lars Lindelius hade en bror som hette Anders. Anders dotters sonson var en naturintresserad präst, Nicolaus, som tog sig namnet Linnaeus. Nicolaus Linnaeus son, professorn Carl Linnaeus (1707 – 1778), är därför sonsonson till Jöns och Märtas sondotter Ingrid Andersdotter.

 

Att linden vid Linnegården i Dannäs och bröderna Lindelius val av släktnamn var en av inspirationskällorna bakom namnet Linnaeus är uppenbart. (En annan lind, som växte vid byn Jonsboda i Hvittaryds församling varifrån Carl Linnaeus farmor kom, synes ha varit den andra inspirationskällan bakom namnet Linnaeus.)[10]

 

»De berömda släkterna Linneaus, Lindelius och Tiliander togo alla sina namn efter en stor lind med tre stammar, som fordom stod i ett rör vid Jonsboda Linde­gården, i Hvitaryds socken af Finveden», skriver Hyltén-Cavallius i sin bok "Wärend och Wirdarne".

 

[

Magnus Henrici Ausius från Aus (Ås)

 

I Hvittaryds socken, gränsande till södra delen av Dannäs socken, verkade åren före 1611 som komminister en ung präst från Ås socken någon mil västerut. [1]

 

Komministern hette Magnus Henriksson. Magnus, som bör ha varit född omkring 1575, kallade sig som präst Magnus Henrici Ausius. (Präster brukade "latinisera" sina namn.) Han var gift med Cecilia Håkansdotter. [2]

 

Under åren 1600 - 1603 föddes det två söner till Magnus Henrici Ausius och Cecilia Håkansdotter som blev mycket kända.

Henricus Ausius (*1600) blev professor i grekiska och juridik vid Uppsala universitet och även rektor vid Uppsala universitet. Håkan "Haqvin" Ausius (*1603) var en känd psalmförfattare vars psalmer ännu på 1900-talet fanns kvar i psalmboken. [3]

 

Att denna lilla avsides belägna bygd frambringade fyra så pass kända personer som bröderna Lindelius och bröderna Ausius på så kort tid kan knappast bero på en slump. Någon måste ha läst med pojkarna och uppmuntrat dem innan de skickades till den närmaste skolan, som fanns i Växjö, och någon måste ha haft kontakter i Växjö. Fågelvägen är det rätt många mil till Växjö. Färdvägen är emellertid avsevärt längre, särskilt var så fallet under denna tid. [4] Komminister Magnus låg uppenbarligen bakom de egna sönernas framgångar. Han kan ha varit delaktig även i de båda Dannäs-pojkarnas utbildning. Hur det än förhåller sig så måste de båda brödraparen ha träffats när de kom till skolan i Växjö.

____________________

Som framgår nedan förenades prästfamiljerna Lindelius och Ausius så småningom, 1668, i äktenskap då Magnus Henrici Ausius dotterson Henricus Petri Comerus gifte sig med Ambjörn Lindelius dotter Marta Lindelia.

PRÄSTFAMILJERNA

 1. KYRKOHERDEN MAGNUS HENRICI AUSIUS i Ås (*ca 1575 - +1647) och hans familj (med hustrurna Cecilia Håkansdotter och DORDI LARSDOTTER (*ca 1595 - + 1669)

 

Nära Bolmens nordvästra strand, på en höjdsträckning med relativt god jordmån, uppstod tidigt jordbruksbebyggelse. Byarna Ås och Karaby kom på sätt till. När kristendomen under tidig medeltid kom till Småland och uppfördes det en kyrka på en hög backe intill bebyggelsen i Ås by. Den lilla byn Ås med kyrka och prästgård blev då centrum för socknen (dvs. församlingen) Ås. [1]

 

År 1610 avled kyrkoherden i Ås, SVEN JACOBSSON. Herr Sven var en äldre man som varit kyrkoherde i Ås sedan 1576 och bl a hade varit en av de 306 prästdelegaterna vid Uppsala möte 1593, det möte som fastställde svenska kyrkans lära och ceremonier. [2] Till herr Svens efterträdare som kyrkoherde i Ås utnämndes Petrus Jonae Hök. Men Hök kom inte överens med herrskapet på den stora adelsgården Svanaholm i Ås socken och tvangs lämna sin post redan följande år. [3]

 

Ny kyrkoherde blev år 1611 istället MAGNUS HENRICI AUSIUS, MMFFFFMMFMF, som anses vara sonson till föregångaren Sven Jacobsson.[4] Magnus Henrici Ausius var, som ovan angetts, själv från Ås och hade tidigare varit komminister i Hvittaryd, cirka två mil bort på andra sidan Bolmen. På 1600-talet var det brukligt att präster antog latinska namn. Namnet "Ausius" tog Magnus Henrici naturligtvis efter hemförsamlingen. (Henrici är en latinisering av Henriksson, hans far måste alltså ha hetat Henrik och om fadern var son till Sven Jacobsson blir ju faderns namn Henrik Svensson.)

 

 Magnus Henrici Ausius anses ha varit född omkring 1575. Han hade då han tillträdde som kyrkoherde i Ås troligen flera barn med sin hustru Cecilia Håkansdotter. Två av barnen blev, som sagts ovan, verkligt kända.

 

Sonen Henricus Ausius, född 1603-09-28 [5], blev 1640 professor i Uppsala i grekiska och 1646 även i juridik. Henricus Ausius ansågs vid den tiden som en av Uppsala universitets skickligaste lärare [6] och har kallats för "den grekiska språkkulturens grundläggare i Sverige".

Wikipedia anger om honom: " Henricus Ausius var son till kyrkoherden i Ås Magnus Henrici och Cecilia Håkansdotter, och enligt overifierbara uppgifter bror till psalmförfattaren Haquin Ausius. Han påbörjade sin utbildning vid skolan i Växjö 1614, blev student i Uppsala 1627, och blev två år senare kallad till lärare vid collegium illustre i Stockholm. Genom rikskansler Axel Oxenstiernas försorg återvände Ausius till studierna som "Trollorum almunus" (med stipendium av ätten Trolle), och dessa bedrevs förutom vid Uppsala, i Oxford och i Leiden, där han läste grekiska och juridik. Vid sidan av de egna studierna var han under densamma tiden även informator för rikskanslerens myndlingar Gustaf och Krister Bonde.3 december 1640 blev han, troligen genom direkt förmedling av Oxenstierna, professor i grekiska språket vid Uppsala, och hans installationsföreläsning 19 januari 1641 hade titeln Oratio introductioria de necessitate græcarum literarum. Han skrev under denna tid flera grekiska epigram, och höjde standarden på undervisningen i ämnet till den grad att han har sagts vara den som egentligen grundlade studiet av grekiska i Sverige. 1646 blev han vid sidan av denna professur extra ordinarie professor i svensk och romersk rätt, vilket han var till 1651. Installationsföreläsningen Oratiuncula de jure testandi hölls 22 september 1646. 1655 utlystes den ordinarie professuren i juridik, men Ausius sökte den förgäves. Under två perioder var han rektor vid Uppsala universitet, november 1647-maj 1648 och maj-november 1653. Hans disputationer handlar om grekiska, naturvetenskap, filosofi, och juridik. Därtill har två orationer tillskrivits honom. Under sin samtid var han mycket berömd, såväl i Sverige som utomlands. Han begravdes 8 maj 1659, och till ceremonin hade Johannes Pontinus och flera andra lärde skrivit epigram till hans ära. Johannes Loccenius skrev en dikt om honom, efter hans död.

 

Håkan (Haqvin) Ausius, född omkring 1600, som översatte och bearbetade flera psalmer i den svenska psalmboken anses alltså också ha varit son till Magnus Henrici Ausius. Haqvin Ausius mest kända sångtexter fanns i boken "En Andelig Wattenquella".[7]

 

 Efter hustrun Cecilias död gifte Magnus Henrici Ausius om sig med Dordi Larsdotter MMFFFFMMFMM, troligen född omkring 1595. Med Dordi fick Magnus barnen Anna Magnusdotter Ausia MMFFFFMMFM , född 1620 [8], och Johan Magnusson Ausius, född något år senare. Det är därutöver känt att Magnus och Dordi hade ytterligare ett barn, en dotter, som uppnådde vuxen ålder. [9]

 

Magnus och Dordis barn stannade kvar i hembygden. Anna Magnusdotter Ausia gifte sig 1638 med Petrus Canuti (Petter Knutsson) Comerus, en bondson från Karaby i Ås socken, född 1607, som efter studier i Växjö, Strängnäs (gymnasium 1633) och Uppsala (universitetet 1635) år 1637 hade blivit prästvigd till huspredikant hos familjen Gyllenstierna på Svanaholm och 1638 blev komminister i Ås annex-församling Kållerstad. [10]

 

Den andra dottern blev gift med komminister Brodde Svensson i Tånnö socken några mil österut [11] medan brodern Johan Magnusson Ausius, efter elva år som amiralitetspredikant, 1652 tillträdde som kyrkoherde i Värnamo där han samma år gifte sig sin företrädares dotter Appolonia Dryander. Johan Magnusson Ausius (avliden i mars 1670) är mest känd för att ha upprättat den första barnaskolan i Värnamo. [12]

 

Magnus Henrici Ausius var kyrkoherde i Ås i 36 år. Han dog, cirka 70 år gammal, år 1647. Änkan Dordi (som ju var betydligt yngre) gifte om sig med kyrkoherden i Sandseryd Canutus Andrae och levde sedan till 1669-07-18. [13]

 

Herdaminnet för Ås församling har följande att säga om Magnus Henrici Ausius:

11. Magnus Henrici Ausius,1611-1647. Anses ha varit sonson till herr Sven. (Wgrn). Klagade 1625 på tinget, att han vid uppläsandet av kungl. maj:ts plakat om djäknepengar blivit störd av en sockenbo, som ställt till sorl och tumult i kyrkan. Tog blott 6 dlr kmt i likstol efter en kvinna, då herr Håkan i Unnaryd tog 8 dlr smt. (Västbo domb. 1625, 1634).
Gift
1) med Cecilia Håkansdotter;
2) med Dordi Larsdotter, död i Ås 18/7 1669.
Barn:
- Henrik, f. 28/9 1603, professor i grekiska i Uppala, död 23/4? 26/4? 1659.
- Anna, f. 1620, gift med eftertr.
- Johan, kh. i Värnamo.

2. Nästa kyrkoherdefamilj i Ås - Anna Ausia (* 1622 - 17??) med maken kyrkoherden Petrus Canuti Comerus (*ca 1607 - +1667) och deras familj

 

När Magnus Henrici Ausius avled 1647 var svärsonen Petrus Canuti Comerus MMFFFFMMFF, född ca 1607, sedan nio år tillbaka komminister i Ås annexförsamling Kållerstad och utnämndes nu, 40 år gammal, till sin svärfars efterträdare som kyrkoherde i Ås pastorat. [1]

 

Sitt efternamn Comerus verkar Petrus Canuti ha hämtat ur Bibeln. En av Noas sonsöner heter enligt Bibeln Gomer och denne Gomer ska ha varit stamfar till en del av människorna i Europa. På latin blir namnet Gomer just Comerus. [2]

 

Kyrkoherdeparet Petrus Canuti Comerus och Anna Magnusdotter Ausia hade flera barn. Namnen på fyra söner - Christopher, Josef, Henrik och Magnus – och en dotter – Catrina - är kända.

Sonen Henricus Petri (Henrik Petterson) Comerus MMFFFFMMF ska ha varit född omkring 1642. (Det finns en uppgift om att han var född redan 1632 men den förefaller helt fel, i vart fall om hans mor Annas ålder är korrekt.) Henricus studerade i Växjö (1651) och Uppsala (1656). Han ska ha disputerat vid universitetet 1663. Efter prästvigning 1666 blev han ny kyrkoherde i Ås när fadern avled 1667. 1668 gifte Henricus Petri Comerus sig med Marta Ambjörnsdotter Lindelia från Långaryd, född omkring 1647. Marta Lindelia var dotter till kyrkoherde Ambjörn Jonsson Lindelius i Långaryd.

 

Sonen Magnus Petri Comerus, som var huspredikant hos den kände greven Pontus de la Gardie, drunknade vid en olycka i Mälaren 1675-09-22. [3]

 

Herdaminnets ord om Petrus Canuti Comerus:

12. Petrus Canuti Comerus 1648-1667. Bondson från socknen, född 1607 i Karaby. Skol. i Växjö 1619, gymn. i Strängnäs 1633. stud. i Uppsala 1635, prv. 1637 till huspred. på Svanaholm, komm. i Kållerstad 1638, kh. här 1648. Död den 7 jan. 1667. över honom trycktes i Uppsala latinsk elegisk vers av Anders E. Ausenius. Ett latinsk brev till änkan av Erik Lindelius och svensk stenstil av J. Broderus ( Wgrn)
Gift 1638 med Anna, Månsdotter Ausia, f. 1620 dotter till företr. Hon levde 1700.
Barn:
- Christophter.
- Josef.
- Henricus, f. omkr.1642. kh. i Långaryd.
- Magnus. huspredikant hos Sven Pontus de Gardie. 

3. Kontraktsprosten Ambjörn Lindelius i Långaryd (*1600 - +1684) och hans familj (med hustrurna Sara Bringia (*16?? - +16??) och Christina Andersdotter (*ca 1621 - + 1704)

 

Ambjörn Jonsson Lindelius MMFFFFMMMF, var född den 18 maj 1600 [1]. Han kallade sig 1620 "Ambjörn Danneau" efter hemsocknen Dannäs för att senare gå över till att kalla sig "Ambjörn Boderus" (efter byn Jonsbo) och så småningom stanna för "Ambjörn Lindelius". [2]

 

Ambjörn Jonsson Lindelius förefaller ha varit en verklig kraftnatur.

 

Lennart Pettersson har på sin webbsida följande information om Ambjörn Lindelius studier: "Skol. I Växjö. Uppträder i kons-prot. 16/8 1628 som åklagare mot Mårten Ragvaldsson. Nämns i Uppsala Universitets examensbok 29/10 1629 (två gånger) och 1631 -/5 (två gånger). Disputerade i Uppsala 1 april 1631 och 14 januari 1632. Fil mag 13 mars 1632. Akademiadjunkt samma år. Presiderade som sådan för 2 av honom författade diss." [3]

Den filosofiska magistergraden var den enda akademiska grad som fungerade på den tiden – tidens universitetsexamen rätt och slätt. Magisterpromotioner anordnades ungefär vart tredje år vid Uppsala universitet och i genomsnitt promoverades 25 – 40 magistrar varje gång, allt enligt Sten Lindroths bok "Svensk lärdomshistoria". [4] Ambjörn var m a o sällsynt välutbildad för sin tid !

 

År 1636 utnämndes Ambjörn Lindelius till kyrkoherde i Barnarp och rektor vid Jönköpings skola. Vid 1638 års riksdag var Ambjörn Lindelius riksdagsman och vid 1641 års prästmöte i Växjö satt han ordförande. 1643 blev Ambjörn Lindelius andre teologie lektor vid skolan i Växjö och samtidigt kyrkoherde i Öjaby utanför Växjö, vid Helgasjön. [5]

 

Som rektor vid Jönköpings skola och kyrkoherde i Barnarp efterträddes Ambjörn Lindelius av brodern Lars Lindelius, även han filosofie magister. Lars Lindelius hade studerat vid universiteten i Uppsala och Dorpat. [6]

 

Ambjörn Lindelius fick kallelse till professuren i grekiska vid Uppsala universitet och till en professur i teologi i vid Dorpats universitet (Balticum) men avböjde båda gångerna och ägnade sig istället helhjärtat åt sitt prästkall. [7]

 

1640-talet var ett krigiskt årtionde. Långaryds kyrkby är beläget några mil väster om Ås vid Nissastigen, vägen mellan Jönköping och Halmstad som följer ån Nissans lopp. [8] Palmsöndagen 1644 bröt danska armén in i Långaryd. Kyrkan och prästgården plundrades och kyrkoherde Truls Skarp måste fly för sitt liv. Han hanns emellertid i kapp av danskarna och dog i den lilla byn Lönhult (ev Hökhult) dit han under flykten hade hunnit. [9]

Till Truls Skarps efterträdare utsågs 1646 teologie lektorn vid skolan i Växjö, kyrkoherden i Öjaby, Ambjörn Lindelius.

 

När Ambjörn Lindelius kom till Långaryd var prästgården där utplundrad och bränd och han tvangs därför att se till att en ny prästgård blev uppbyggd.

 

Vid biskopsvalet vid riksdagen 1651 (Växjö stift) besegrade Ambjörn Lindelius sin konkurrent Lundebergius med 36 röster mot 7 i prästståndet. Trots detta var det Lundebergius som blev utnämnd till biskop i Växjö. Vid 1659 års riksdag var Ambjörn Lindelius åter riksdagsman. 1672 utnämndes han till häradsprost i Västbo kontrakt. [10]

 

Lennart Petterssons webbsidor om bröderna Lindelius innehåller följande intressanta informationer om Ambjörn Lindelius:

"Under Ambjörn Lindelius rektorat fick Jönköpings skola en uppryckning. 1637 förklarades den officiellt för trivialskola. Märkligt är att han lät sina lärjungar inöva komedier och offentligen hålla orationer på latin...Enligt boken Kärda, en smålandssockens historia var Lindelius en förmögen man. Bl a lånade han ut pengar till änkan Märta Ulfsparre mot säkerhet i säteriet med underlydande torp och en gård i Åreved i Kärda. Lindelius förvärvade en mycket stor förmögenhet och köpet av Skedingsnäs i Kärda är bara ett av bland talrika gårdsförvärv. Men uppenbart var han bosatt på prästgården i Långaryd medan Skedenäs var utarrenderat." [11]

"Vid kyrkoherde Juringius begravning i Jönköping (1653) dryftades frågan om Juringius efterträdare mellan biskopen, borgmästaren och rådet och man enades om att på förslag uppsätta Eriks Spinerus i Reftele, Ambjörn Lindelius i Långaryd och skolmästaren i staden Lars Lindelius. Församlingen röstade på den sistnämnde, enär de båda andra sutto i goda omständigheter. Herr Ambjörn ansågs ock någon för lågmäld och herr Erik för gammal." [12]

(Anm: Kung. Maj:t utfärdade 1653-07-23 fullmakt för Ambjörns bror Lars Lindelius att vara kyrkoherde i Jönköping.)

 

Ambjörn Lindelius var gift två gånger. Första hustrun hette Sara Bringia och var dotter till kyrkoherden Bringius i Fröderyd. Med henne hade Ambjörn sönerna Gabriel och Erik (född 1638). Sara Bringia måste ha avlidit kort efter

Eriks födelse.

 

Med sin andra hustru, Christina Andersdotter MMFFFFMMMM (född 1621 och avliden 1704) ska Ambjörn Lindelius från cirka 1640 – till cirka 1656 ha fått en son och nio döttrar – Johannes, Sara, Elisabet, Martha, Anna, Sara, Christina, Helena, Elsa och Rebecka. [13]

När Ambjörn Lindelius var 67 år lämnade sonen Erik Ambjörnsson Lindelius Uppsala universitet för att biträda fadern i Långaryd. Erik var sedan från 1681 komminister i Långaryds annexförsamling Färgaryd och blev så småningom kyrkoherde i Kvenneberga.

 

Ambjörns och Christinas dotter Martha Lindelia MMFFFFMMM (* ca 1647) gifte sig 1668 med den nye kyrkoherden i Ås församling, Henricus Petri Comerus.

 

År 1680 var Ambjörn Lindelius 80 år. I juli det året skrev han till kungl maj:t och anhöll att dottern Marthas make, svärsonen Henricus Petri Comerus, kyrkoherden i Ås, måtte utnämnas till hans efterträdare. Som stöd för sin begäran anförde Lindelius att han hade nedlagt stora kostnader på byggande av prästgården i Långaryd, en prästgård som han hade mottagit utplundrad i fejdetiden, ävensom att ett av hans barn led av obotlig sjukdom. År 1682 begärde Lindelius dessutom att domkapitlet före hans död skulle förordna Henricus Petri Comerus till hans efterträdare som kontraktsprost i Västbo härad. [14]

 

Ambjörn Lindelius dog den 4 november 1684. Hans gravsten med latinsk inskrift fanns omkring 1930 fortfarande kvar i Långaryd. Den ska numera finnas inne i själva kyrkan.[15]

 

Därjämte finns ju den av Lars Lindelius (och Ambjörn) resta gravvården över deras föräldrar på kyrkogården i Dannäs kvar. [16]

 

Dottern Martha Lindelia var inte den enda dotter som blev gift med en präst. Sara Lindelia, född omkring 1642, blev först gift med kyrkoherde Gudmund Stapelius i Fröderyd och sedan med kyrkoherde Johan Colliander i Skatelöv. Helena Lindelia, född 1652, gifte sig 1677 med Petrus Beeth, sedermera kyrkoherde i Villstad.

 

Rebecka Lindelia, född omkring 1656, gifte sig med sedermera kyrkoherden Jacob Hoffling i Värnamo.

 

En av döttrarna Christina Lindelia, född 1650, gifte sig dock med en militär, ryttmästaren Stephan Ridderstedt. [17]

 

Herdaminnet för Västbo kontrakt säger följande om Ambjörn Lindelius:

13. Ambjörn Lindelius, 1646-84. Född i Dannäs 1600, son till bonden Jöns Ambjörnsson och Märta Larsdotter i Jonsboda. (Tillnamnet togs sannolikt efter farfarderns hemman Linnegården; se härom G. Virdestam: Stenbrohult i forntid och nutid, III, s. 78 if., noten). Stud. i Uppsala, disp. 1631 (de persona et officio Jesu Christi, pres. J. Magni) och 1632 (de substantia creata in genere, pres. I. Bringius), magister s. å. akademiadjunkt 1634, rektor vid Jönköpings skola och kh. i Barnarp 1636, preses vid prästmötet i Växjö 1641 andre teologie lektor i Växjö och kh. i Öjaby 1643, kh. här 1646, riksdagsman 1638 och 1659, häradsprost 1672, var stiftets senior 1675. Fick vid biskopsvalet vid riksdagen 1651 36 röster av klerus, emedan Zach. Lundebergius blott erhöll 7 (se del I, s. 32). Samma år, som Lundebergius avled (1667), gästade drottning Kristina på besök i hemlandet Långaryds prästgård och säges då ha "flatterat" L. därmed, "att det icke vore en ting för honom att bli biskop i Växjö i den avlidnes ställe." (Wgrn; Skand. samf. handi. XIII: 163). Han anhöll 28/7 1680 hos kungl. maj:t, att hans måg Henricus Gomerus måtte få bli hans efterträdare. Som stöd för sin begäran anförde han, att han nedlagt stor kostnad på byggande av prästgård, som han mottagit utplundrad i fejdetiden, ävensom att ett av hans barn led av obotlig sjukdom. (Ecki. sam., RA). Två år senare begärde han hos domkapitlet, att samme måg före L:s död måtte förordnas till häradsprost i Västbo. L. dog den 4 nov. 1684. Hans gravsten med latinsk inskrift finnes ännu på Långaryds kyrkogård och en av honom jämte hans broder Lars över för äldrarna rest vård på kyrkogården i Dannäs.

Gift
1) med Sara Bringia, dotter till kh. i Fröderyd Nic. Bringius;
2) med Christina Andersdotter, f 1621, död 19/7 1704.
Barn:
(i första giftet): - Gabriel.
- Erik, f. 1638 kh. i Kvenneberga.
- (i andra giftet):
- Johannes.
- Sara, gift 1) med kh. i Fröderyd Gudmund Stapelius; 2) med kh. i Skatelöv Jolh. Colliander.
- Elisabet.
- Marta, f. omkr. 1647, gift med eftertr.
- Anna.
- Christina, f. 1650, död 1710, gift 1680 med ryttmästaren Stephan Ridderstédt.
- Helena, f. 15/5 1652, gift med kh. i Villstad Petrus Beeth.
- Elsa.
- Rebecka, gift med kh. i Värnamo Jac. Hoffling.

Tryckta skrifter:
- De habitu scientæ Resp. Abr. Matthia Ups. 1634
- De adiaphoris. Resp. J. Magni Gummelius. Synodalavh. Link. 1644.

 

Släktforskaren Lennart Petersson lämnar följande information om Ambjörn Lindelius på en hemsida från 2003:

Efternamnet Lindelius har han säkert tagit efter farfaderns hemman
Lindegården (nu Linnegården) i Dannäs socken. Enligt Virdestam har
han först kallat sig Dannaeu (1620) efter hemsocknen, sedan
Boderus efter Boda i Jonsboda. Lindelius synes han kallat sig
först 1628.
Född 18 maj 1600 i Jonsboda (nu Jonsbo) i Dannäs och son till
bonden Jöns Ambjörnsson och Märta Larsdotter. Enligt Småländsk
släktbok, som i sin tur åberopar en egenhändig anteckning av
Linné, föddes Lindelius på farfaderns gård Linnegården, där fadern
Jöns bodde innan han som äldre flyttade till Jonsboda.
Skol. i Växjö. Uppträder i Kons.prot. 16/8 1628 som åklagare mot
Mårten Ragvaldsson. Nämns i Uppsala Universitets examensbok 29/10
1629 (2 gånger) och 1631 -/5 (2 gånger). Disputerade i Uppsala 1
april 1631 och 14 januari 1632. Fil.mag. 13 mars 1632.
Akademiadjunkt samma år; presiderade som sådan för 2 av honom
författade diss.. Rektor vid Jönköpings skola 31 oktober 1635 (om
utnämningsbrevet, se Jönköpings historia 2:289) och tillika
kyrkoherde i Barnarp. Riksdagsman 1638. Presiderade för en diss.
vid prästmötet i Växjö 1641 -/6. På rekommendation av biskop N.
Krok blev han 1643 2:e teol. lektor i Växjö och kyrkoherde i
Öjaby. Kyrkoherde i Långaryd 1646. Åter riksdagsman 1651. Vid val
till biskop i Växjö (efter J. Stalenius) erhöll han av prästerna 36 röster, medan den sedan utnämnde Z. P. Lundebergius fick endast 7 plus 3 biskopsröster. Häradsprost i Västbo 1672. År 1667uppehöll sig exdrottningen Kristina någon tid i hans prästgård.1680 den 28 juli anhöll han hos K.M:t att hans måg Henrik Comerusskulle få bli hans efterträdare, vilket han också blev. Två årsenare begärde han hos domkapitlet att samme måg före hans dödmåtte förordnas till häradsprost; så torde ha skett eftersom L. 1683 kallas "honorarius" prost.
Död 4 november 1684. Lindelius gravsten med latinsk inskrift finns ännu på Långaryds kyrkogård och en av honom och brodern Lars över föräldrarna rest vård på kyrkogården i Dannäs.
Under Lindelius rektorat fick Jönköpings skola en uppryckning; 1637 förklarades den officiellt för trivialskolan. Märkligt är atthan lät sina lärjungar inöva komedier och effentligen hålla
orationer på latin.
Enligt boken Kärda, en smålandssockens historia, var Lindelius en förmögen man. Bl a lånade han ut pengar till änkan Märta Ulfsparremot säkerheter i säteriet med underlydande torp och en gård i Åreved i Kärda. Lindelius förvärvade en mycket stor förmögenhet
och köpet av Skedingsnäs i Kärda är bara ett bland talrika gårdsförvärv. Men uppenbart förblev han bosatt på prästgården i Långaryd medan Skedenäs var utarrenderat.

 

 4. Kyrkoherden Henricus Petri Comerus i Ås och Långaryd (*ca 1642 - +1725) och hans familj med hustrun Martha Lindelia (*ca 1647 - + 1727)

 

Henricus Petri Comerus Martha Lindelia gifte sig 1668 då Henricus redan – endast 24 år gammal - hade efterträtt fadern som kyrkoherde i Ås.

 

En god gissning är att Henricus mor, Anna Magnusdotter Ausius, som var född omkring 1620 och fortfarande ska ha levt 1700 [1], kom att bo hos det nya kyrkoherdeparet.

Henricus och Martha ska ha fått fem barn – Eva Margareta (ev. Eva Elisbeth) född 1669-09-/, Peter född 1671-01-27, Johannes född 1675-03-30, Christina född 1678-01-16 och Magnus född 1683-01-26.[2]

 

Henricus Petri Comerus var kyrkoherde i Ås från 1667 fram till 1685 då han fick flytta över till Långaryds pastorat där han redan 1680 hade utnämnts till kyrkoherde på sin svärfars, Ambjörn Lindelius, begäran. Svärfadern låg också bakom att han 1680 utnämndes till vice kontraktsprost och sedan fick efterträda svärfadern som kontraktsprost i Västbo kontrakt vid dennes död 1684. [3] Det var väl sannolikt också med svärfaderns stöd som Henricus Petri Comerus valdes till riksdagsman vid 1672 års riksdag.

 

Henricus Petri Comerus tid som kyrkoherde i Långaryd kom att bli lång. Även vid 1693 års riksdag var Henricus Petri Comerus riksdagsman. I egenskap av kontraktsprost upprättade han 1706 en förteckning över samtliga kända präster i Västbo kontrakt.[4] Det var även Henricus som sammanställde den första fornminnesinventeringen från Långaryds pastorat 1690. [5]

Fram till 1747 satt släktingar till Henricus Petri Comerus som komministrar i Långaryds annexförsamling Färgaryd, först svågern Ericus Ambjörnsson Lindelius och sedan, mellan 1702 och 1707, Andreas Johannis Billscher, en bondson från Billarp i Ås församling vars hustru var släkt med Henricus. Vid Billschers död gifte Billschers hustru om sig med efterträdaren Jonas Lammerus. [6]

 

100 år efter faderns födelse, 1707, lät Henricus Petri Comerus hugga en minnessten efter fadern Petri Canuti Comerus. Minnesstenen finns fortfarande bevarad. Den ligger på Ås gamla kyrkogård. Texten lyder:

"Salig Kyrkioherden i Åås Ehrevärdige Herr Pehr Comerus, som föddes åhr 1607, kom till Wexiö schola 1619, till Gymnasium Strängnäs 1633, till acad i Upsala 1635 ordinerades till Hofpredikant på Svanaholm 1637 blef comminist i Åås 1638 och då ingick äcktenskap med Jungfru Anna Ausia hvilken var född 1620. Aflat ihopa barn Christoffer, Joseph, Henrich, Magnus och Catrina. Confirmerades Pastor i Åås 1649 och sahl afsomnade 1667. Sin k sahl fader till ähreminne öfver dess graf lät detta förfärdiga åhr 1707 Henricus P Comerus Probst i Vässbo och Past i Långaryd." [7]

 

Henricus och Marthas dotter Christina Comera MMFFFFMM (* 1678) gifte sig den 24 maj 1703 med handlingsskrivaren vid Göta hovrätt Liborius Liborii Baumgardt från Jönköping.

 

Henricus Petri Comerus och Marta Lindelias äldsta dotter Eva Margareta Comera gifte sig 1697-11-02 med regementspredikanten vid Smålands kavalleri Erich Ruda, som 1700 blev kyrkoherde i Hestra församling (och därmed slapp att gå ut som krigspräst i Karl XII:s ryska fälttåg).

 

Sonen Magnus Comerus, då angiven som "rusthållare" (d v s bonde som åtagit sig att utrusta kavalleriet), omkom 1712-10-30, 29 år gammal, i en drunkningsolycka vid Villstad tillsammans med två andra personer, varav den ene var kusinen Magnus Beeth från Villstad. [8] På nätet har jag bl.a. hittat följande om händelsen:

"På hösten1712 drunknade en ung präst Magnus Beeth, som var berömd av den nitiske och gudlige biskop Jesper Svedberg, den andre i olyckan var deras kusin kyrkoherdeson i Ås och Källerstad, och den tredje en

bondson som skulle alla tre söka efter silvermalm i Hultasjön i Våthult då den urholkade ekstocken kantrade och alla tre drunknade."

"Magnus P. Beeth, född i Jönköping 22 maj 1680, student i Åbo 1698 och i Uppsala den 8 augusti 169/ disputerade där 1702 med så mycken lärdom, att professorn J. Svedberg till­skrev och lyckönskade hans fader. Under någon tids vistelse i Falun studerade han kemi och minerologi och gjorde därvid "en märkelig förfarenhet vid silfverbruket. , Han avlade exa­men

1709, men hindrades av pesten att disputera för graden. Prästvigd 1711.L Drunknade den 30 oktober 1712 under en båt­färd på Hultsjön i Villstad, då han skulle besöka en plats som ansågs innehålla silvermalm."

 

Henricus Petri Comerus avled först 1725-03-03 och hade då fyllt 83 år. [9] Under sina sista år tycks han inte ha kunnat predika. Gudstjänsterna i Långaryd ska under åren 1722 – 1725 ha uppehållits av bataljonsprästen vid Jönköpings infanteriregemente Johan Biurbeck som, tillfångatagen av ryssarna efter slaget vid Poltava 1709, 1722 frigavs ur fångenskapen efter 13 års straffarbete i Sibirien och återvände till sitt boställe i Långaryds socken. [10]

 

1723 tillskrev Henricus Petri Comerus domkapitlet och begärde att hans

svärson Erich Ruda, då kyrkoherde i Hestra, skulle förordnas som hans efterträdare som kyrkoherde i Långaryd och som kontraktsprost i Västbo kontrakt. Så blev också fallet efter Henricus Petri Comerus död 1725.

 

Hustrun Marta Lindelia avled 1727-02-26. [11]

 

Herdaminnet för Västbo kontrakt säger följande om Henricus Petri Comerus:

14. Henricus Petri Comerus, 1685-1725. Son till kh. i Ås Petrus Canuti Comerus och Anna Månsdotter Ausia. Torde vara född omkring 1642 (Vd), ehuru han i supplik till konungen 1708 (VDA 1723: 169) säger sig då vara över 76 år gammal. Skol. i Växjö 1651, stud. i Uppsala 1656, disp. 1663 (comparatio tyrannidis et anarchi servitutis et licenti pres. M. Brunnerus), prv. 1666, kh. i Ås 1667 och här 22/10 1680, tilltr. 1685, vice häradsprost 1680, ordinarie 1684, riksdagsman 1672 och 1693. Han berömmes för "höga gåvor och lärdom" i en supplik från församlingen till konungen 1680 (Eckl. sam RA). I en skrivelse till domkapitlet, vari han begär fullmakt för mågen Erich Ruda att bli hans efterträdare i kh.- och prostämbetena, säger han sig ha byggt upp både prästgården, som i fejdetiden blivit alldeles förstörd, och kyrkan, som "av fienden var nästan i grund ruinerad." (VDA 1723: 169). Ett par suppliker från C. 1692 rörande prästgården finnas i Eckl. saml., RA. Han dog den 3 mars 1725 och begrovs den 3 juni s. å. av biskop David Lund.

Gift
1668 med Märta Lindelia, f. 1647, död 26/2 1727, dotter till företr.
Barn:
- Eva Margareta, döpt 27/9 1669, gift med eftertr.
- Magnus, f. 26/1 1683, rusthållare, drunknade i Villstad 30/10 1712.
- Peter, f. 27/1 1671.
- Johannes, f. 30/3 1675.
- Christina, f 16/1 1678, gift 1) 24/5 1703 med landskanslisten i Göta hovrätt Liborius Baumgart; 2) 21/11 1725 med kaptenen Joh. Flackman.

JÖNKÖPINGSFAMILJERNA

    

1. Köpmannen Liborius Baumgardt i Jönköping (*ca 1618 - +1703) och hans familj med hustrun Maria Nilsdotter (*ca 1634- +1695)

 

Liborius Baumgardt MMFFFFMFF anses ha varit född i Tyskland omkring 1618. [1] I vart fall från 1656 bodde han i Jönköping. Det året fick han privilegium som Jönköpings förste apotekare, kallad "Mäster Liborius". Han tycks dock redan efter några år ha lagt apotekeriet på hyllan och i stället ha övergått till försäljning av kryddor och allmän handel.[2] Med detta lyckades han bra, blev en respekterad borgare i Jönköping och valdes så småningom, 1666 har det sagts, till rådman, alltså på den tiden en av stadens styresmän. [3] Liborius hade till och med en egen vapensköld (!), bl a innehållande tre uppväxande träd. [4]

 

I Kalmar bosatte sig vid 1630-talets början en tysk handelsman Peter Baumgardt, som ska ha varit invandrad från Wismar eller Österrike. Denne Peter kan eventuellt vara en nära släkting till Liborius Baumgardt. [5]

 

Släktforskaren Anne-Marie Ygge har beträffande Liborius Baumgardt noteringen "Övergick dock snart till allmän handel och blev 1666 rådman och kämner. Slutade som en av Jönköpings mest betydande män, vid sin död kallad "råd och handelsman". [6]

 

Liborius Baumgardt var gift med en kvinna vid namn Maria Nilsdotter MMFFFFMFM som ska ha varit född omkring 1634. [7]

 

Sveriges första apotek för allmänheten öppnades 1625 i Stockholm,. Dessförinnan hade det endast funnits apotekare vid det kungliga hovet.
Någon särskilt djup kännedom om läkemedels egenskaper och tillredning hade inte dessa tidigare apotekare. Med början under 1600-talet började det emellertid till Sverige komma personer som hade någon form av farmaceutisk utbildning. Viss utbildning gavs från denan tid även vid Uppsala universitet. Stockholm var alltså först med ett apotek, Apoteket Lejonet, men snart ville också lite mindre städer ha ett apotek.

I Jönköping fanns vid denna tid en regementsbarberare Christian Oldenknecht, inflyttad från Stralsund, som utöver sin barberarverksamhet även ville driva apoteksrörelse, Den 15 november 1656 skrev Christian Oldenknecht ett argt brev till de styrande i Jönköping  (magistraten) vari han förklarade att han hade hört ett rykte att någon annan än han skulle anlitas som apotekare i Jönköping, vilket stred mot vad han hade blivit lovad. Magistraten svarade att tankar på detta fanns då Oldenknecht emellanåt inte var i Jönköping utan tjänstgjorde vid sitt regemente samt tillade: "Vi visste slätt intet af någon apotekare förrän Christian själf denne, vid namn Liborius, hitbragte, och sedan vi både af Christian som eljest förnummit, att han tämmeligen förstår apotekaretjänsten och är villig att slå sig ner här, hafva vid med landshöfdingens hörande funnit godt att meddela honom apotekartillstånd, där han visar passböcker."
 
Det första apoteket i Jönköping skulle enligt rådhusrättens beslut inrymmas i "stadens hus vid torget", ett hus som stod kvar fram till den stora branden i staden 1691.

Liborius Baumgardt verkar tämligen snabbt ha övergått till att handla med också annat än apoteksvaror. 1664 fick en annan person av rådhusrätten tillstånd att bedriva apoteksrörelse i Jönköping men därav blev tydligen inget. Liborius Baumgartd protesterades och personen i fråga, Gottfrid Gensell, kom aldrig igång med sin rörelse. Liborius Baumgardt hade under tiden blivit en del av staden och valdes 1666 till rådman.  

1667 antog Göta hovrätt i Jönköping en apotekare och denna gång var det Oldenknecht som blev antagen. Som hovrättsapotekare betraktades han som i viss mån tillhörande hoverätten. Arten av de första apoteksvarorna framgår av en resolution, varigenom Kung.Maj:t på hovrättens inrådan beviljade tullfrihet för införande av "vin, ättika och andre kryddor, som nödvändigt betarvas till ett apotek". Vid inspektion år 1672 (Liborius Baumgardt var då inte längre apotekare) fann assessorn Christian Foss, som var medicine doktor, att apoteket icke var vidare välförsett. Där fanns väl "simplicia tämligen gode och av genughet, men composita sällan". Apotekaren uppkallades därför till hovrätten och tillsades, att han "efter medici föreskrivande skulle vara förtänkt att preparera de composita, som på orten kunna vara nödiga och sin avgång hava"" Apotekaren fick också hovrättens tillstånd att resa till Kalmar för att utöka medikamentförrådet. [8]

 

Den handel Liborius Baumgardt kom att bedriva var inte enbart kryddhandel eller ens importhandel. 1681 riktades det en anmälan mot honom för att han skulle ha inkräktat på halmstadsbornas rättigheter genom att bedriva "landsköp" utan tillstånd. Vad som hade hänt var att Liborius Baumgardt hade köpt upp ett parti beck någonstans mellan Jönköping och Halmstad vilket han hade låtit föra till Halmstad för att därifrån utskeppas "oomsmäldt", ett mål i vilket Halmstads egen stadsdomstol inte hade rätt att döma.

 

Liborius Baumgardt hade en stark ställning i rådet i Jönköping. Han var en av de tre rådmän som utsågs att kontrollera att allt gick rätt till vid byggnaden av ett nytt rådhus 1685. (Gudmundsgillets årsbok 1993 sid 51. I samma bok sägs på sidan 53 att Liborius Baumgardts bostad var belägen i ett av husen på södra sidan av torget vid rådhuset. Tyvärr blev det nya rådhuset inte gammalt. Det förstördes i en brand redan 1691.) Vid besök på stadsbiblioteket i Jönköping hittade jag dock en bok med tomtkartor från 1600-talet som angav att Baumgardts tomt låg vid den stora gatan sydost om kyrkan.

 

Ett av makarna Baumgardts yngsta barn var Liborius Liborii (Liborius-son) Baumgardt MMFFFFMF, född 1674. [9]

 

Liborius Baumgardts och Maria Nilsdotters övriga sex barn ska enligt uppgifter på Family Searchs webbsidor ha varit Johan *1657, Margreta Catharina *1659 +1705, Anna Maria *1661 +1705, Catharina *1668 +1706, Elisabet *1670 +1756 och Maria *1676. [10]

 

Johan Liborii Baumgardt ska ha varit gift med en kvinna som hette Catharina. Family Search har för dem barnen Liborius *1687, Petrus *1688 +1711, Johannes *1689, Liborius *1690 och Maria * 1693 +1711 antecknade för dem. Det förefaller som om i vart fall den förste Liborius:en dog som liten. [11]

 

1692 fanns det en arklimästare Johan Baumgardt i Jönköping. [12] Denne torde vara identisk med Johan Liboriii Baumgardt.

 

Margreta Catharina ska ha varit gift med en Bengt Billing.

Anna Maria ska ha varit gift med en Bengt Rosenwahl.

Catharina ska ha varit gift med en Jöns Ingemarsson.

Elisabet ska ha varit gift med en Mathias Rosenwahl.

Maria ska ha varit gift med en Lars Backman. [13]

 

I vart fall tre av Liborius Liborii Baumgardts sex syskon ska ha avlidit under åren 1703 – 1706. [14] Jönköping var uppenbarligen ingen hälsosam stad att leva i vid denna tid.

 

Liborius Liborii Baumgardts skolgång finns redovisad i boken "Smålands akademi i Åbo 1640 – 1798". Vid trivialskolan i Jönköping började han1678-12-06 och övergick därefter till gymnasiet i Växjö 1686-08-13. 1689 avslutade han gymnasiestudierna i Växjö. I likhet med flera andra pojkar från Växjö-gymnasiet fortsatte han sina studier vid universitetet i Åbo i Finland (Åbo akademi). Förmodligen kändes det tryggare för småländska föräldrar att skicka sina pojkar till Finland än till något universitet söderöver i dessa krigiska tider. Varför smålänningarna sökte sig till Finland i stället för till Uppsala universitet kan man däremot fråga sig.

 

Studierna vid Åbo akademi avslutade Liborius Liborii Baumgardt 1693-07-13 då han försvarade någon form av arbete inför professorn Swederus. Våren 1693 var Liborius vid två tillfällen i krakel med rättsordningen och ställdes inför Åbo akademis egen domstol, konsistoriet. 1693-03-27 var han tilltalad för att jämte kamraten Jacob Magin Askegren "ha ordkastat på rådstugukällaren med källarsvennens hustru om en tobakspipa, slagit ölglas i golvet och brukat skamlösa ord". Vid det andra tillfället, 1693-05-25, var han tilltalad för att ha "kallat juris examen mycket diekenachtig", vad det nu kan betyda. Av finska dokument på Internet framgår dessutom att det 1693-05-25 nämnts att Liborius var "klen i jurisexamen".

 

Liborius Liborii Baumgardt blev 1693-12-19 auskultant och senare handlingsskrivare vid Göta hovrätt i Jönköping. [15]

 

Auskultanter vid hovrätten var "kvalificerade studiosi" som utförde visst oavlönat arbete där, en sorts praktikanter utan lön.

 

Auskultanterna fick i samband med antagandet avlägga en särskild ed och fick därefter inte "sig absentera eller någonstädes giva utan den Kongl. Rättens lov och minne". Antagandet som auskultant föregick av en viss prövning, varvid särskilt vederbörandes meriter omnämndes.

När auskultanten vistats tre år vid hovrätten borde han i allmänhet söka sig till en annan ort.

Målet med auskultationen var att auskultanterna efter denna skulle kunna få en befattning vid hovrätten, underdomstolarna eller inom den civila förvaltningen.

-----------------------------------

Handlingsskrivarna vid Göta hovrätt var under större delen av 1600-talet endast tre till antalet. 1692 blev de fyra. Att skrivarna hade en god handstil var den fordran som i främsta rummet ställdes på dem. Fordringarna ställde sig dock längre. Kunskap i latin var värdefullt. [16]

Maria Nilsdotter avled 1695 (troligen den 15 januari) och Liborius Baumgardt 1703 (troligen den 26 augusti). Båda dog i Jönköping. [17]

[

    

2. Kanslisten Liborius Liborii Baumgardt i Jönköping (*1674 - +1714) och hustrun Christina Henriksdotter Comera (*ca 1678- +1763)

 

Liborius Liborii Baumgardt och Christina Henriksdotter Comera gifte sig 1703-05-24 i Långaryd. Christina angavs vid äktenskapets ingående vara från "prestgården" medan Liborius vid äktenskapets ingående angavs vara från "Gotha Rikes Hofrätt" och cantzelist. [1]

 

Tillsammans hade Liborius och Christina barnen Liborius Henrik (*1704 – + 1706), Märta Maria Baumgardt MMFFFFM, född 1706-02-05, samt Johan Peter, troligen född 1707-11-29, och Henric Gustaf, döpt 1711-10-09. Familjen bodde i Jönköping. Barnen ska alla vara döpta i Jönköpings stadsförsamling, Kristina församling. [2]

 

Som Märta Marias dopvittnen anger "Beckstrand Family" Jons Ingemarsson, Mats Roswahl, Gudmund Samuelsson, Catharina Baumgardt och Lisken Baumgardt. [3] (Två av dopvittnena var således Liborius Liborii Baumgardts systrar och två deras respektive makar.)

 

Liborius Liborii Baumgardt avled 1714-04-10 i Jönköping [4] och det är väl antagligt att Christina Henriksdotter Comera då flyttade hem till prästgården i Långaryd igen med barnen.

Sedan fadern Henricus Petri Comerus i mars 1725 hade avlidit gifte Christina Comera i 1725-11-21 om sig med kaptenen John Flachman i Långaryd. [5] (Denne Flachman är identisk med Johannes Flacherus, * 1685 - + 1734, son till kyrkoherde Johannes Svenonis Flacherus i Reftele. [6])

 

Christina Comera och kapten Flachman ska först ha bott under adress Stora Fagerhult [7] och sedan från 1730 under adress Boarps skattegård i Långaryds socken. [8] Med dem bodde (förmodligen) Christinas mor Marta Lindelia fram till sin död 1727 samt (enligt uppgift) Christinas dotter Marta Maria Baumgardt fram till 1732. [9]

 

Johan Flachman dog sedan redan 1734.

 

Märta Maria Baumgardt hade 1732 gift sig med en annan officer, löjtnant Johan Berchman, född 1686.[10] Johan Berchman var, liksom den ovan nämnde regementspredikanten Biurbeck, en av de tillfångatagna svenskar som frigavs 1722 av ryssarna efter 13 års fångenskap i Sibirien. [11]

Johan Peter Baumgardt och Henric Gustaf Baumgardt var enligt uppgift fortfarande vid liv 1726. [12] jag vet f.n. inte mer om dem.

 

Henric Gustaf Baumgardt har enligt någon uppgift jag sett bott kvar i Boarp så sent som på 1730-talet. Johan Peter Baumgardt ska enligt uppgift hos Family Search ha bosatt sig i Karlskrona och där verkat som köpman. [13]

 

Utdrag från Genealogisk Tidskrift 1948, årgång 3 / Häfte 4

Flackman, Johan, sekkpt Jönk reg. F. 1685 i (Reftele?) Småland, + 1734 på Boarp, begr s.å 2/4 i Långaryd, Jönk.l, son av prosten kyrkoherden i Reftele Johannes Svenonis Flacherus, f, 1638, begr 1728 23/5 i Reftele, g 1676 2/7 m Elisabeth Broddesdotter, begr 1733 19/10. G. 1725 21/11 i Långaryd m Christina Henricsdotter Comera i hennes 2. gifte (g 1:o 1703 24/5 i Långaryd m kanslisten i Göta hovrätt Liborius Liboriison Baumgardt f i Jönköping, + där 1714 10/4, son av apotekaren, kryddkrämaren och rådmannen Liborius Baumgardt, f 1618, + 1703, och Maria Nilsdotter, + 1695), f 1678 16/1 (enl Långaryds husfhl A 1:4, pag 304, för åren 1753-57), + 1763 6/1 på Boarp i Långaryd "85 år gammal på 3 veckor när", begr där 4/2, dotter av kyrkoherden i Långaryd Henric Petri Comerus, f 1632, + 1725 3/3, g 1668 m Märta Ambjörnsdotter Lindelia , f 1647, + 1727 26/2.

Kpt Flackman och hans änka bodde hela tiden på skatterusthållet nr 102 Boarp vid Jönköpings kompani av Smålands kavreg. I Långaryd. Prosten Henric Comerus hade 1689 22/4 köpt halva gården av sin svåger regementsfältskären Johan Killenbach och h.h. Anna Ambjörnsdotter Lindelia samt 1690 17/8 andra hälften av regkvm v. Jönk. Reg. Sante Perssons änka Catharina Andersdotter. Han hade 1691 11/3 fått fastebrev på Boarp.

Kpt Flackman hade inga egna barn (hans hustru var ju nära 47 år gammal, då de gifte sig). Den i KXIIO upptagne "ende sonen" var hans styvson. Hans hustru hade nämligen i 1. giftet m. Baumgardt barnen: Marta Maria, dpt 1706 6/2, Johan Petrus, f 1707 29/11 och Henric Gustaf, dpt 1711 9/10, alla i Jönköpings stadsförs., där de icke funnits döda före 1726. Den förstnämnde och sistnämnde upptagas som dopvittnen i Långaryd bl.a 1728. Marta Maria Baumgardt blev sedermera gift med en löjtnant Barckman, hade med denne minst 5 barn och bodde ännu i slutet av 1750-talet på Boarp östergård i Långaryd. (Jönköpings stadsförs. Och Långaryds ministerialböcker, Västbo domb, 1689-91 betr. gården Boarp.)

Liborius f. 1733 4/9, löjtnant

Maria Christina f. 1735 31/10 i Hestra, Jönköings län (Vistades ~1752 i Sthm)

Fredrika, f 1737 17/12, gift 1763 30/12 i Långaryd m drängen fr Boarps Södergård Bengt Bengtsson.

Anna Lisa f.1742

Juliana f 1744 4/1, gift m fältväbel Conrad Bäckström, f 1747 11/2

--

Ljt Berchmans änka och barn voro omkr 1748-1757 bosatta på Boarps Östergård i Långaryd Jkp län. (Långaryds minierialbok och husförhörslängd A1:3 sid 38, A1:4 sid 36 och 298, A1:10 sid 506 och 518.)

*) Johan Barckman Enl Lewenhaupt: Kom i tjänst 1701: fänrik 1708 30/7; fången 1709

1/7 vid Perevolotjna; hemkom i maj 1722; löjtnants karaktär 8/8 1723 med rang från 26/7 1722; löjtnant 23/12 1736; död 1747. Varit med i Thorn, Meskowitz, Veprik, Poltava; sårad i huvudet.

Han bodde i Östraby 1725 åtminstone till september 1733, då sonen Liborius föddes. De övriga barnen ej födda i Flisby.

Åren 1748-57 är änkan och barnen bosatta på Boarps Östregård i Långaryds socken.

Utdrag ur Genealogisk Tidskrift juni 1949 Årg 4 Häfte 1 (band II) sid 5 - 10:

(tillägg till Lewenhaupts Karl XII:s officerare av Axel Mollstadius).

Berchman (Barckman), Johan*, löjtnant, Jönköpings reg. Gift (e.1728 men före 1733) m. Märta Maria Baumgardt, döpt 1706 6/2 i Jönköping stadsförs.. Dotter av:

Kanslisten i Göta Hovrätt Liborius Liborii Baumgardt, f. i Jönköping, död 1714 10/4 i Jönköping stadsförs. g. 1703 24/5 i Långaryd med: Christina Henriksdotter Comera i henens 1. gifte, f. 1678 16/1, död 1763 6/1 i Långaryd.

Officersfamiljerna

1. Kapten Jöns Joensson Barckman (* ca 1620 - +1692) och hans familj med hustrurna Catrina (*16// - +16//) och Magdalena Christina Stierna

 

Jöns Joensson Barckman MMFFFFFFF ska ha varit född 1620. Han var i början av sin militära karriär fältväbel och bodde då i Hedenstorps by, Sandseryd socken. Tillsammans med hustrun Catrina MMFFFFFFM hade han barnen Jöran/Georg (*1647-09-12 – +1717-10-03 i Kabbarp, Gränna), Gustaf Barckman MMFFFFFF (född 1650) och Anna. [1]

 

Sandseryd ligger strax söder om Jönköping.

Barckman förefaller vara ett släktnamn - inte ett namn en soldat får av en överordnad när han skrivs in i leden. Officerare på 1600-talet måste inte vara adliga men sannolikt komma från kända familjer. En sådan familj Barckman på 1600-talet var ättlingarna till gästgivaren Albrecht Barchman (sannolikt av tysk börd) i Söderköping som svor borgared där 1587 och avled omkring 1612. Denne Albrecht Barchman hade en son Jacob Barchman (död 1669) som var rådman i Stockholm. Jacob Brachman hade fyra söner - Johan, Didric, Jacob och Anders - födda 1625 - 1634. Dessa hade alla höga ämbeten och i vart fall tre av dem blev adlade med namn som Leijonclou och Leijonberg. Eftersom det måste ha varit ett begränsat antal personer i Sverige som hette Barchman finns det en viss sannolikhet för att Jöns Joensson Barckman är sonson till Albrecht Barchman.

 

I januari 1656 blev Jöns Barckman utnämnd till fänrik och flyttade då till Orreda, Flisby socken. [2] 1657 – 1660 pågick Karl X Gustafs danska krig, ett krig i vilket Jönköpings regemente deltog först på skånska sidan och sedan på Själland och på Fyn. [3] År 1661 utnämndes Jöns Jonsson Barckman till löjtnant.

 

Under första halvan av 1670-talet överfördes Jönköpings infanteriregemente successivt till de svenska områdena i Tyskland. Vid krigsutbrottet 1675 står "Jöns Jonsson" upptagen som löjtnant. [4] Vid slutet av år 1675 låg Jönköpings regemente utspritt – 310 man i Stralsund, 300 vid Wolgast, 72 i Stettin, 42 på Rûgen och 10 i Bremen. År 1676 var ett dåligt krigsår för svenskarna och vid början av år 1677återstod av Sveriges besittningar blott Stettin, Greifswald, Stralsund och ön Rûgen.

 

Stettin inneslöts från flera håll av fienderna. Staden försvarades av 2 300 svenska soldater, bland dem Jönköpingsregementets soldater. Belägringen blev långvarig och kostade mycket människoliv på båda sidor,

 

När svenskarna i Stettin slutligen kapitulerade den 26 december 1677 hade besättningen smält samman till 279 man. Dessa fick i enlighet med kapitulationsvillkoren fri reträtt och kunde nyårsdagen 1678 tåga ut ur staden.[5]

 

Den 4 november 1677 hade Jöns Jonsson Barckman befordrats till kapten i fältlägret i Stettin på grund av "tapperhet i fält". [6] 1680 blev det fred. Jöns Jonsson Barckman erhöll nu som donation på livstid gården Norra Rödje i Säby socken. Efter Catrinas död ska han ha varit omgift med Magdalena Christina Stierna, dotter till en överste. Magdalena Stierna ska ha avlidit först 1705-09-27 i Eskilstorp, Bredaryd (F).

 

Jöns Jonsson Barckman avled 1692 i Norra Rödie, Säby. [7]

 

I Säby sockens dödbok står det vid Jöns Barckmans död: "ifrån Norra Rödie Edle o fordom Manhaftige Capiteinen öfwer ett Compagnie footfolk af Jönköpings Läns regemente Jöns Barckman; dess saliga Lekamen ligger begrafven inuti kyrkian. På stora gången mitt mellan de två första pelarna och hänger till monument den salige herrens värja på den södersta pelarn näst stora kyrkodörren; ålder var 72 åhr." [8]

 

Jöns Barckmans båda söner Georg och Gustaf blev även de militärer.

 

Georg, som skrev sitt namn omväxlande Barkman/Barckman/Berchman blev så småningom (1700) utnämnd till major. Han var gift tre gånger. Georg Berchman bodde under adress "Torrsjö, Flisby" när flera av hans barn föddes, bl a Erik Gabriel *1684 och Erik *1691.

Han flyttade 1692 till Kabbarp, Gränna, efter att där ha erhållit några kronohemman i donation på "behagelig tid". [9]

 

Gustaf Jönsson Barckman var gift med Maria (Maija) Johansdotter Dybergh.

     

2. Kapten Gustaf Jönsson Barckman (* ca 1650 - +1709) och hans familj med hustrun Maria (Maija) Johansdotter Dybergh (*1649 - +1726)

 

Gustaf Jönsson Barckman var gift med Maria Johansdotter Dyberg MMFFFFFM som ska ha varit född 1649 i Flisby socken. Hennes far bör alltså ha hetat Johan Dybergh. Gustaf och Maria ska ha haft fyra barn, varav två dog som små. De barn som uppnådde vuxen ålder var sonen Johan Barckman MMFFFFF (*1686) och dottern Anna. [1]

 

I juli 1697 hade Jönköpings regemente blivit överfört från Karlshamn till den tyska kuststaden Wismar, i vilken sistnämnda stad det mönstrades den 2 augusti 1697. Bland officerarna fanns Gustaf (Jönsson) Barkman.[2] Jönköpingsregementet förlades som garnison i Wismar, deltog under sommaren 1700 i fälttåget i Holstein men blev sedan kvar i Wismar tills i maj 1702 då regementet erhöll order att förena sig med den s k Gyllenstierna-kåren i Pommern. (ang Wismar-tiden se tysk Internetsida)

 

Gustafs och Marias son Johan Barckman, han stavade själv sitt namn Berchman [3], var döpt den 26 september 1686 i Östraby i Flisby socken. [4] Johan kom i tjänst som soldat i Karl XII:s armé 1701 och verkar därefter ha följt fadern Gustaf i fält.

 

Mellan juli och augusti 1702 marscherade regementet från Pommern till västra Polen där det förenades med den svenska huvudarmén under Karl XII:s ledning. (Hans Högmans hemsida)

Regementet deltog i belägringen av Thorn (Torun) under maj till oktober 1703.

 

Efter Thorns fall kommenderades Jönköpings regemente att utgöra besättning på pråmarna vilka på Wisla förde krigsbyte, fångar och sårades till Danzig

 

Gustaf Jönsson Barckman utnämndes 1703-10-31 till kaptenlöjtnant vid Wista härads kompani av Jönköpings infanteriregemente.

 

Under vintern 1703/04 låg Jönköpings regemente i vinterkvarter i Preussen för att sedan från sommaren 1704 åter ingå i huvudarmén.

 

Gustaf Jönsson Barckman utnämndes 1705-09-16 till kapten vid Wista härads kompani. [5]

Från 1707 ingick Jönköpings regemente hela tiden i huvudarmén som då gick österut.

Johan Barckman (Berchman) utnämndes 1708-07-30 till sekundfänrik vid Jönköpings infanteriregemente. [6]

 

En förklaring till att Johan Barckman övergick till "Berchman" kan vara att han inte ville bli förväxlad med löjtnanten och drabanten Johan Barckman. (Drabanten Johan Barckman stupade i slaget vid Holowzin i juni 1708. [7])

 

Kort efter Johans utnämning till sekundfänrik, den 31 augusti 1708 deltog Jönköpings infanteriregemente regementet striden vid Malatize (Meskowitz/Molatycze) då det blev anfallet av två ryska dragonregementen medan soldaterna höll på att slå upp sitt läger.

 

Jönköpingsregementet försvarade sig och lyckades hålla ut tills förstärkning kom till hjälp men förlorade mycket folk i denna strid. Även i slaget vid Wiprek (Vepnik/Weprik) den 7 januari 1709 förlorade Jönköpings infanterirregemente många soldater.

 

Jönköpings infanteriregemente skulle rätteligen bestå av 1 100 soldater, fördelat på åtta kompanier. [8] Under Karl XII:s ryska fälttåg hade regementet emellertid blivit kraftigt decimerat och inför slaget vid Poltava den 28 juni 1709 återstod endast cirka 300 soldater i regementet, formerade på en bataljon. Vid slaget vid Poltava utplånades resterna av Jönköpings regemente. Två tredjedelar av manskapet, inklusive alla officerare utom en, sårades eller dödades. [9]

Gustaf Jönsson Barckman stupade i slaget vid Poltava 1709-06-28, som chef för Wista härads kompani. Länge var det i Sverige okänt huruvida Gustaf Barchman hade stupat vid Poltava eller hade tillfångatagits av ryssarna.

 

1721 kom det emellertid hem en soldat ur rysk fångenskap som hade bevittnat när Gustaf Barckman stupade. [10]

 

Fänrik Johan Barckman/Berchman överlevde slaget vid Poltava med sårskador i huvudet. Tillsammans med resterna av armén gick han 1709-07-01 i rysk fångenskap vid Perevolotjna. (Bland de fångna fanns även hans kusin Erik Gabriel Berchman, född 1684. [11] Denne Erik Gabriel kan dock inte vara identisk med kaptenen Erik Berchman vid Jönköpings regemente, fången vid Poltava och avliden i rysk fångenskap enligt regementshistoriken "Kongl Jönköpings regemente" av L G T Tidander.)

 

Johan Barckman/Berchman kom att tillbringa sin ryska fångenskap i staden Saransk i guvernementet Pensa. I denna stad förlades även flera andra officerare från Jönköpingsregementet, bland dem fänriken Tigerschiöld som fått flertalet av sina fingrar avhuggna i striden vid Poltava.

 

Johan Berchman frigavs först 1722 (de flesta officerarna släpptes det året). Efter hemkomsten i maj 1722 var Johan ett tag bosatt i Östraby, Flisby socken, där hans 74-åriga moder Maria då fortfarande bodde. [12] Johan Berchman befordrades sedan han kommit till Sverige till löjtnant vid Jönköpings regemente, Västbo kompani. Han fick 1723-08-08 "löjtnants karaktär med rang från 1722-06-26". [13]

 

Maria Johansdotter Dybergh avled 1726-03-06 i Torrsjö, Flisby socken, "av ålderdom och svaghet efter en stilla gudfruktig och lovvärd vandel". [14]

 

I den tidens "Vem är det", en bok från 1729, finns det angivet att "Joh. Berkman" hade sitt tjänsteboställe i Södra Hestra, d v s den församling där Erich Ruda hade varit kyrkoherde innan Ruda 1725 efterträdde Henricus Petri Comerus som kyrkoherde i Långaryd. [15] Joh. Berkmans adress där ska ha varit Käringahult. [16] Det finns dock anledning att anta att han i själva verket bodde kvar i föräldrahemmet i Flisby.

[

     

3. Löjtnant Johan Berchman (* ca 1686 - +1747) och hans familj med hustrun Märta Maria Baumgardt (*1706 - +1779)

 

Johan Berchman och Marta Maria Liboriusdotter Baumgardt ingick nog inte sitt äktenskap i Långaryd. I vart fall har jag inte hittat äktenskapet i de datauppgifter som finns för Långaryds församling. Att de gifte sig 1731 eller 1732 verkar dock klart. Under 1730-talet fick Johan och Marta Maria flera barn och de verkar vid mitten av detta årtionde ha flyttat till Villstad där Johan förmodligen fick ett nytt tjänsteboställe, gården Stora Haghult. [1]

 

Johan Berchman ska 1736-01-23 ha erhållit befordran till "löjtnant" [2], vilket förmodligen betyder att han nu inte endast hade löjtnants rang utan också löjtnants lön. Redan 1736-12-23 ska han sedan enligt en uppgift ha tagit avsked. [3] Den senare uppgiften måste emellertid ifrågasättas då Johan Barkman står upptagen som löjtnant i regementshistoriken över krigsutbrottet 1741. Somrarna 1741 och 1742 tjänstgjorde Jönköpings regemente på galärflottan. Regementet deltog inte i kriget mot Ryssland 1741 – 1743.

 

Johan Berchmans och Märta Maria Baumgardts äldsta barn ska ha hetat Gustaf Henric. Han dog förmodligen som mycket liten. Nästa barn var sonen Liborius Berchman MMFFFF *1733-09-04. Liborius anges, liksom Gustaf Henric, vara född och döpt i faderns hemförsamling Flisby. Liborius följdes av fem systrar – Maria Christina *1735-10-03, Frederica *1737-01-04, Elisabet Helena *1739 - +1739, Anna Lisa *1742 och Juliana *1744-01-04. [4]

 

Johan Berchman avled 1747-01-29, 61 år gammal. När dottern Juliana föddes 1744 angavs hon inte vara född i Villstad som de andra systrarna utan på Boarps Räfvagård i Långaryd, vilket väl tyder på att Johan Berchman nu fått ut sin "pension". ("Stora Räfvagården" enligt Beckstrand Family som såsom dopvittnen vid Julianas dop anger "Captainskan Christina Comera, Petter i Skattagd, hustru Ingjerd i Ost gd, Knut ibiden, Elin i M.gd, drängen Jean i Rafvagd, pigan Anna ibidem".[5])

 

Än idag finns det, enligt lantmäterikartorna, en Rävagården i Boarp. Rävagården är den nordligaste av boarpsgårdarna och ligger också närmast ån Nissan av dessa gårdar.

När Johan Berchman avled 1747 var Liborius 14 år, Maria Christina 12 år, Frederica 10 år och Juliana 3 år. Det synes som om de (Elisabet Helena och eventuellt även Anna Lisa verkar ha dött unga) efter 1747 kom att växa upp i ett hem i Boarp dominerat av kvinnor. Uppgift finns att änkan och barnen i vart fall från 1748 var bosatta på Boarps Östregård. [6]

 

Liborius Berchman gick samma bana som fadern och blev även han militär.

Ville man bli officer och kunde betala för sig kunde man från unga år bli inskriven hos ett regemente. Var fadern officer underlättade det säkert. Var Liborius började sin militära bana har jag ännu inte lyckats få fram.

 

Äldsta systern Maria Christina ska ha flyttat till Stockholm och där på 1750-talet ha gift sig med en Johan Henrik Helleday, född 1731 i Stockholm. Med honom fick hon barnen Henric Gustaf (1756-1818), Regina Maria (*1757) och Anna Johanna (1769-1842). [7] Helleday är en relativt känd släkt.

 

Mormodern Christina Henriksdotter Comera avled först 1763-01-06, 85 år gammal. [8]

 

Efter mormoderns död inträffade en smärre katastrof. Frederica blev sommaren 1763 gravid med en grannpojke. Den 10 december 1763 gifte sig Frederica Berchman från Boarps Östregård med "drängen Bengt Bengtsson" från Boarp Södregård. Giftermålet blev emellertid kortvarigt. Frederica avled redan efter knappt tre månader, 1764-03-09. [9] Hon hade dagen innan hon avled fött sonen Fredrik. [10] Hon blev 26 år.

 

(Bengt Bengtsson stannade sedan på Boarp Östregård. Han fanns där när han – "änklingen Bengt Bengtsson" - två år senare gifte om sig. Även andra frun dog inom kort och det finns till och med antecknat ett tredje äktenskap för "änklingen Bengt Bengtsson" från Boarp. [11] Sonen Fredrik Bengtsson bodde på 1780 och 1790-talen fortfarande kvar på Boarps Östregård när hans egna barn, Fredericas barnbarn, föddes. [12])

 

Systern Maria Christina Berchman (Helleday) ska anligt uppgift ha avlidit i Stockholm 1770, 35 år gammal.

 

Systern Juliana gifte sig 1774-05-11, då hon var 30 år, med fältväbeln vid Västbo kompani, Jönköpings Infanteriregemente, Conrad Beckstrand, en prästson från Östergötland som anträtt den militära banan och vid äktenskapets ingående hade tjänsteboställe på gården Salsnäs som troligen låg i Långaryds församling. [13] Juliana Berchman var då fortfarande bosatt på Boarp Östregård.[14]

 

Juliana och Conrad Beckstrand fick 1775 –1784 fem barn. När äldsta barnet föddes var de bosatta under adress "Salsnäs". Från 1776 var de emellertid bosatta i Boarp.[15]

 

Martha Maria Liboriusdotter Baumgardt avled 1779-04-28, 73 år gammal. [16]

 

Det verkar nästan som om Liborius Berchman när modern började nå hög ålder återvände till Boarp från sitt arbete i det militära. Han hade varit löjtnant vid Kongl Jemtlands Dragon Regemente men syns nu åter i handlingar från Långaryds socken. [17] (Jemtlands Dragonregementet var trots namnet aldrig beridet förutom ett kavallerikompani benämnt Jämtlands hästjägare. År 1770 ändrades regementets namn till Jämtlands infanteriregemente.)

[

         

4. Löjtnant Liborius Berchman (*1733 - +1804) och hustrun Catarina Zackrisdotter Björnström (*1752 - +1843)

 

I vart fall från början av 1780-talet bodde inte endast Juliana och hennes familj utan även Liborius Berchman i Boarp. I ett sockenstämmo-protokoll från 1781 tilldelades "löjtnant Barckman" en plats på en av de främsta kyrkobänkarna i Långaryds kyrka efter en ombyggnad av bänkplatserna. Fältväbeln Conrad Beckstrand med familj fick enligt protokollet nöja sig med en sämre placering. [1]

 

Den 1782-08-06 [2] (1781-08-07 enligt annan uppgift [3]) föddes så Anders (Andreas) Barkman MMFFF i Långaryd. Anders föddes på Boarps Östregård i Långaryd [4] som son till hushållerskan Catharina Zackrisdotter Björnström MMFFM (*1752-01-03 i Frinnaryd) och Liborius Barkman.

 

Liborius och Catharina levde i många år tillsammans på Boarps Skattegård utan att vara gifta. I kyrkoböckerna för Boarps Skattegård åren 1787 – 1791 anges att boende där var löjtnanten Berchman, hushållerskan Catharina Björnström samt barnet Anders.

 

Först när Anders var 13 år, 1795-08-03, gifte sig Liborius Berchman och Catharina Zackrisdotter Björnström. De uppges vid giftermålet vara boende under adress Hulan, Villstad. [5] Det finns dock också en uppgift att Liborius Berchman 1795 bodde på Boarp Norrgård. [6] De förefaller det året ha flyttat från Långaryd till Villstad.

 

Anledningen till det sena giftermålet kan ha varit att Liborius Berchman, som ju var officer, inte kunde gifta sig under sitt stånd. En svensk officer hade nämligen inte rätt att gifta sig utan kungens tillstånd ! Efter avslutad tjänstgöring fanns inga sådana hinder. [7]

Juliana Berchman och Conrad Beckstrand bodde kvar i Boarp men flyttade 1802 till Granstorp i Villstad. [8] Conrad avled i Villstad 1818. Juliana avled i Villstad, fortfarande på adressen Granstorp Villstad 1829-04-08. Hon blev alltså 83 år. Julianas och Conrads äldste son hette Knut Johan Beckstrand, född 1775. Tre av hans barn i ett andra äktenskap, födda 1825, 1829 och 1832, utvandrade kring 1860 till Utah, Salt Lake City och blev mormoner. Ättlingar till Knut Johans amerikanska barn har publicerat uppgifter om Juliana och hennes familj på Internet. [9]

[.

      

Catharina Zachrisdotter Björnströms anor

 

Catharina Zachrisdotter Björnström var även hon av soldatsläkt. Hon var dotter till korpralen vid Vista kompani Zacharias Björnström Andersson MMFFMF (född 1726-07-17 i Hobo, Torpa socken vid sjön Sommen i Östergötland, avliden 1805-06-02 på Tubbarps soldattorp i Lommaryd i Småland ) och dennes hustru Kjerstin Thomasdotter MMFFMM (född 1723-12-07 i Frinnaryd i Småland och avliden 1809-04-28 i Lommaryd).

 

Fadern Zacharias Andersson, som var äldst av sju syskon, hade vid 18 års ålder 1744 ingått äktenskap med den tre år äldre soldatdottern Kjerstin Thomasdotter från Frinnaryd och familjen bodde sedan fram till 1757 i Spratlebäck i Frinnaryd. Den 22 september 1757 blev Zacharias Andersson soldat med soldatnamnet Björnström och flyttade familjen till Tubbarps soldattorp i Lommaryd. Zacharias Andersson Björnström och Kjerstin Thomasdotter fick tillsammans tio barn. Catharina var näst äldst. Föräldrarna hade båda en nästan anmärkningsvärt god hälsa. Zacharias dog av "ålderdom" nästan 79 år gammal medan Kjerstin blev över 85 år och anges ha dött av "vattusot".

 

Zacharias hade den 23 april 1767 utnämnts till korpral och kvarstod 1793 vid 66 års ålder – efter 35 års tjänstgöring - fortfarande i tjänst. I generalmönster-rullan (GMR) för det året ska ha antecknats "Gammal och förtjänst soldat, skulle dess krafter innan nästa generalmönstring så aftaga att han ej förmår tjäna så får han avsked af herr regementschefen med tillstyrkan af underhåll".

 

Men krafterna avtog tydligen inte för i 1803 års generalmönsterrulla ska Zacharias ha kvarstått som "skicklig" !

 

Kjerstin Thomasdotter från Frinnaryd var dotter till soldaten Thomas "Berling Carlsson" MMFFMMFoch Lisbetta Larsdotter MMFFMMM , vilka den 24 november 1717 hade ingått äktenskap i Frinnaryd, med angiven adress Södra Sunhult.

 

(Det finns uppgifter om att Kjerstin Thomasdotters föräldrar ska ha hetat Thomas "Bålling Mattsson" och Elisabeth/Lisken Larsdotter. Denna information säger vidare att Thomas ska ha varit född 1695 i Finland, ha avlidit 1742-09-14 på sjukhusskeppet St Johannes samt ha lagt sig till med namnet Bålling då han i mars 1742 kommenderades på Galären Dükern.

Enligt informationen ska Thomas ha tillhört Norra Vedbo kompani, rote Bänarp nr 39 i Frinnaryd.)

Om Catharina Zachrisdotter Björnströms farfar är endast känt att han hette Anders Zachrisson MMFFMF och bodde i Hobo i Torpa socken i Östergötland.

 

Att Catharina Zachrisdotter Björnström, uppvuxen i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland, hamnade som hushållerska i Boarp bör ha berott på kontakter mellan familjerna i Boarp och Catharinas hemtrakter. Liborius Berchmans far Johan kom ju från Flisby i nordöstra Småland och Conrad Beckstrand var prästson från Torpa i Östergötland – samma socken som Catharina Zachrisdotter Björnströms far kom från.

  

Liborius Berchman, Catharina Zachrisdotter Björnström och sonen Anders tid på Cathrinelund i Villstad 1795 - 1804

 

Efter äktenskapet mellan dem 1795 tycks Liborius Berchman, Catharina Zackrisdotter Björnström och sonen Anders ha varit bosatta i Villstad, på torpet Cathrinaelund. [1] Liborius var nu 62 år och Catharina 43 år men sonen Anders blott 13 år.

 

Cathrinaelund =  Torpt Hulan, som döpts om efter frun i huset !

 

Liborius Berchman avled 1804-03-25 på Cathrinelund i Villstad "efter några dagars sjukdom av stranguri (svårighet att kasta vatten) och kallbrand i en ålder av 70 år 5 månader och 10 dagar". [2]

 

Catharina Zackrisdotter Björnström kom efter makens död sedan att bo med sonen Anders Barkman och dennes hustru Ingeborg i ytterligare 39 år ! Catharina avled först 1843-05-16 i Ås församling [3], 91 år gammal.

 

Anders Berchman, som då bodde kvar hos föräldrarna på Cathrinelund,[4] hade 1802-01-02 gift sig med Ingeborg Persdotter MMFFM från Villstad [5] och senare det året (1802-02/08-17 ) föddes Anders och Ingeborgs dotter Helena Catarina. [6] (Det finns en uppgift om att Ingeborg tidigare var piga i prästgården i Villstad hos kyrkoherde Daniel Bexell och flyttade till Cathrinelund 1801. Det finns också en uppgift om att Anders Barkman 1801 var bosatt i Sandviks socken och det året flyttade till Reftele.)

 

Jordbrukarfamiljerna

 

Prästfamiljer och officersfamiljer var naturligtvis tvungna att se till att jorden där de bodde brukades om de ville han tillräckligt att leva av men de hade säkert gott om anställda. De var därför inte till övervägande delen jordbrukare. De familjer vi nu kommer in på var däremot till övervägande delen jordbrukare även om de också var en del av det militära systemet.

1. Sergeanten Anders Berchman (*1782 - +1861), hustrun Ingeborg Persdotter (*1776 - +1857) och deras familj

 

Föga förvånande kom Anders Barkman, i likhet med fadern, att ägna sig åt det militära. Han blev dock aldrig mer än underofficer, nu hade utbildningskraven skärpts och dessutom var tiderna inte längre så krigiska att det fanns något större behov av att rekrytera officerare som var oadliga. Man måste komma ihåg att det endast var undantagsvis som oadliga personer nådde ens så långt som till löjtnantsgraden. Endast i krigstider då många stupade och hären var stor kunde oadliga få plats som officerare. [1]

 

Anders Barkmans soldatnamn blev Gadd och redan den 6 augusti 1802 ska han enligt någon källa ha flyttat till Reftele tillsammans med hustrun. 1808 nämns han som korpral. 1810 och 1817 nämns han som rustmästare.

 

År 1813 (7 maj 1814 enl annan källa) flyttade Anders Barkman och Ingeborg Persdotter till Ås församling och blev Anders Barkman brukare av förarebostället Hökås, cirka 4 kilometer söderut från Ås kyrkby räknat. [2]

 

Hökås var – och är fortfarande – en ensam gård en bit in i skogen. "Förare" var titeln på den underofficer som stod närmast de vanliga soldaterna, en av de tiotalet befälspersoner som fanns i varje kompani. Förarens roll i den indelta armén beskrivs på följande sätt i en bok: "Närmast manskapet stod föraren, som hade att vaka över kompaniets fana. När striden stod för dörren skulle han lämna över fanan till sin fänrik. Föraren hade också ett direkt ansvar för sjukvården vid kompaniet". [3]

 

När Anders och Ingeborg flyttade till Hökås hade de barnen Helena Catarina, född 1802-02 (12?)-17 i Villstad, Lars Gustav, född 1808-07-11 i Galtås soldattorp, Gökakull, Reftele och Johan Petter Berchman MMFF, född 1810-09-17 i Reftele ?. (En tidigare son med namnet Lars Gustaf, född 27/2 1805 ska ha avlidit 1807. Enligt någon uppgift bodde familjen 1810 kvar på Cathrinelund i Villstad tills de 1814 flyttade till Ås socken.)

 

Under åren 1816 – 1820 fick Anders och Ingeborg ytterligare fem barn men dessa, bl a ett tvillingpar, dog mycket unga eller var dödfödda.[4] Inget av dessa fem barn blev ens ett år gammal.

 

1821 byggdes ett nytt hus på Hökås. [5]

 

1824 Nämns Anders Berchman som sergeant och 1826 som pensionär. [6]

 

Det senare året fick Hökås en ny brukare, Petter Pehrsson med familj [7], då Anders Barkman gått i pension

.

Att Anders Berchman pensionerades vid 44 års ålder (han var uppenbarligen inte sjuk) är lite mystiskt. Jag drar slutsatsen att han slutade frivilligt.

 

De tre barnen hade nu sannolikt alla flyttat hemifrån. Var Anders Berchman, Ingeborg Persdotter och Catharina Zachrisson Björnström bodde från 1826 och några år framåt vet jag inte.

Anders Berchman hade krafter till mycket. I kyrkoböckerna för det lilla torpet Åbjörnbo 1:3 gjorde jag en upptäckt. Catarina Persdotter, född 1808, nedkom den 21 september 1829 med sonen Anders Peter Andersson och som far uppfördes Anders Barkman, Hökås.  Gick tydligen hett till under julfirmandet 1828.

År 1834 brukade Anders Barkman soldattorpet nr 76, Karaby Stora Skattegård, utan att vara boende där. [8]                  

Ingeborg Persdotters anor

 

Ingeborg Persdotter föddes 1776-12-07 på Isberga Östregård i Villstad.

 

Hennes föräldrar var Pehr Pehrsson/Pettersson MMFFMF (född 1745-06-19) och Lena Jonsdotter/Jönsdotter MMFFFF (född 1738-01-17) från Isberga Östregård i Villstad. [7] Lena Jonsdotter ska ha varit född på en plats som heter Ilabäck.

 

Pehr Pehrsson och Lena Jonsdotter hade utöver Ingeborg barnen Stina (*1772-10-21), Jöns (*1778-11-15) och Peter (*1784-03-23).

 

Familjen flyttade redan när Ingeborg var liten till Trehörnahult, också det i Villstads socken.

Isberga Östregård var en av fem gårdar i den gamla byn Isberga. Gårdarnas ägare var under 1700-talet och fram till 1869 en familj Lillienberg. 1862 revs samtliga byggnader i Isberga by av en ny ägare som lade samman all mark till en brukningsenhet och lät uppföra en ny huvudbyggnad.

Dottern Helena (Lena) Catharina Barkman

 

Helena (Lena) Catharina Barkman gifte sig 1824-10-26 med soldaten Sven Andersson Kolf, född 1801-06-21 i Bredaryd och brukare av soldattorpet Karaby Lunnagård i Ås (rote nr 73 Karaby) sedan 1822-11-25. Paret fick nio barn och bodde kvar på soldattorpet tills Sven Andersson Kolf avled 1847-07-12.

 

Barnen: Andreas Johan *1825-07-27, Petter *1827-10-04, Christina *1829-10-12, Stina *1831-08-24, Anna *1834-05-23, Stina *1836-08-08, Lovisa *1839-02-05, Maria *1841-07-19 samt Johanna *1844-01-28. Christina och den första Stina dog som spädbarn. I vart fall Anna, Lovisa och Johanna nådde vuxen ålder då det för dem finns antecknat äktenskap.)[9]

 

Helena Catharina Barkman levde fram till 1882-11-22 då hon avled 80 år gammal.

Sonen Lars Gustav Barkman

 

Lars Gustav Barkman anställdes 1822 – 14 år gammal - som volontär på soldatrotel nr 77, Kärshult. Han beviljades 1827-06-22 avsked på egen begäran och ska senare ha gått över till artilleriet.

 

1829-12-26, Lars Gustav Barkman stod då som rustmästare, ingick han äktenskap med Elsa Nilsdotter, född 1812-06-04 på Dravö Skattegård 1:3 3/16 mantal.

 

Elsa Nilsdotter var född som tredje barnet till Nils Larsson och Catarina Andersdotter som hade ingått äktenskap 1801-01-01. Catarina Andersdotter var född på Dravö Skattegård 1779-09-10 och hade övertagit den gården efter sina föräldrar Anders Svensson 1732-04-07 – 1809-??-??, och Elsa Andersdotter, 1744-09-05 – 1806-10-30. Fadern Nils Larsson var född 1773 och var andra barnet till Lars Danielsson, 1730-1806, och Marta Jonsdotter 1736-1799, som bodde på Draftinge Börjagård 1:2. Ett av dopvittnena vid Elsas dop 1812 tycks ha varit svärfadern, sergeant Barkman.

 

1829 övertog Lars Gustav Barkman och Elsa Nilsdotter Elsas föräldrahem Draftinge Börjagård, ¼ mantal i Ås socken.

 

Lars Gustav Barkman avancerade i likhet med fadern till sergeant och tycks 1834 – 1837 ha brukat soldattorp nr 78 (Rulleberg) på Draftinge Börjagård.1831 – 1837 fick Lars Gustav och Elsa fyra söner.

 

1837 dog två av sönerna och samma år på hösten flyttade familjen till Södregårds fältväbelsboställe i Bredaryd. (Barnen var Carl Petter * 1831-08-24 + 1837-02-14, Alexander Nikodemus *1833-12-02 + 1837-06-07, Johan Alfred * 1835-10-06 och Carl August *1837-12-28.) [10]

 

Vad som därefter tycks ha hänt är att Lars Gustav Barkman tvingats lämna sin militära befattning.

 

Svanberg webbsida säger om Lars Gustav Barkmans vidare öden: "1841 försvann den avskedade sergeanten och lämnade Elsa och barnen vind för våg. Han begav sig troligen iväg till Stockholm. Lars Gustav Barkman dog i 1850-10-09 i Brunnby i närheten av Hälsingborg enligt anteckning i husförhörslängden (Bredaryd AI:5, del 2). Han var så fattig att han begravdes på socknens bekostnad".

 

--------------------------------------------

 

Enligt Svanbergs webbsida ska Elsa Nilsdotter Barkman 1843-04-18 på Ryholm i Bredaryd ha fött en dotter, Maria Catharina Barkman, utom äktenskapet. Och 1846-08-10 ha fått ytterligare en dotter, Karolina Barkman, utom äktenskapet ! Elsa Nilsdotter, en "frånskild" kvinna, flyttade 1858 till Ekebackens backstuga på Hafrida Skattegård, en stuga de fick dela med en annan familj, och gifte sedan hösten 1861 om sig med en Lars Ericsson med vilken hon sammanlevde till dennes död sju år senare. [11]

 

Carl August Barkman, född 1837, levde fram till den 13 december 1920 och blev alltså 83 år.

Vid sin död var han av allt att döma fortfarande bosatt i Bredaryd. 1864 hade han ingått äktenskap med Petronella Olofsdotter Lund i Bredaryd och med henne fick han i vart fall 6 barn. En dotterson, Carl Ninus Barkman, emigrerade till USA och dennes dotterson har en hemsida på Internet.

 

På sin webbsida "Elsa Nilsdotter Barkman" anger Svanberg att Maria Catharina 1859 flyttade från Ekebackens backstuga i Bredaryd till Halmstad. Hon hade fått arbete på Wallbergs fabrik som tillverkade ylletextilier. Även lillasystern Karolina och halvbrodern Carl August flyttade vid samma tid till Halmstad.


Maria Catharina flyttade av någon anledning från Halmstad 1864-06-23 och kommer en månad senare till Lindarfve i Hemse på Gotland för att arbeta som piga. 1869-05-23 gifte hon sig i Hemse med sadelmakaren Johan Fredrik Svanborg, född 1825-06-23 i Lommaryd, Jönköpings län.

  

2. Arendatorn Johan Petter Berchman (*1810 - +1846), hustrun Maria Katarina Andersdotter (*1811 - +189/) och resten av familjen - nu tillbaka på Hökås

 

År 1836 var pensionären Anders Barkman 54 år gammal. Det året övertog Johan Petter Barkman, då 26 år, brukningsrätten till Hökås. [1] Om detta beror på att Johan Petter Barkman fått en militär befattning eller på att förarbostället vid denna tid på något sätt blivit "privatiserat", och inte längre var upplåtet som militärt boställe utan kunde utarrenderas vet jag f.n. inte. (Friköpt från staten ska Hökås ha blivit först långt senare – 1889 enligt Hembygdsföreningen i Ås.) [2]

 

Johan Petter Barkman var när han började bruka Hökås nygift. Han hade den 26 december 1835 gift sig med Maria Catarina Andersdotter MMFM som var född den 5 juni 1811 i Bredaryd. [3]

 

Anders Barkman och Ingeborg Petersdotter bodde (åter ?) på Hökås nu sedan brukningsrätten hamnat hos sonen Johan Petter. Där bodde också Anders Barkmans mor Catarina, som ju 1836 var över 80 år men avled först 1843.

 

Johan Petter Barkman och Maria Catarina Andersdotter fick under åren 1836 – 1844 fem barn – Lovisa Sophia 1836-09-27, Karl August Johansson MMF 1839-08-23, Tilda Johanna 1842-05-19 och Inga Christina 1844-09-25 samt en dödfödd flicka 1838-08-02. [5]

 

De förhållanden under vilka familjen Barkman levde under 1840-talet är milt uppseendeväckande. Inte nog med att Lars Gustav Barkman tycks ha flippat ut 1841. Även den då 62-årige fadern Andreas Barkman var ute på (nya) äventyr. Den 19 januari 1845 födde Anna Jonasdotter, född 1806 och bosatt i Snöstorps backstuga i Ås, tvillingar till vilka Andreas Barkman uppgavs var fader. Barnen döptes till Fredrica Catharina Andersdotter och Carl Fredrik Andersson. (De levde till 1931-02-23 respektive 1925-12-25 då de dog i Ås Södergård respektive på fattighuset vid Södra Unnaryd. Carl Fredrik var under sin levnadstid bl a verksam som torpare i Tranhult, Södra Unnaryd.)

 

År 1846 drabbades familjen Barkman hårt av dödsfall. 1846-08-31 dog Johan Petter Barkman, ännu inte fyllda 36 år, och tre dagar senare, 1846-09-03, avled även fyraåriga Tilda Johanna. [6] (Dödsfallen måste ha ett samband. Om man går man in på Tabellverkets sammanställningar för 1846 dog den ende mannen i Johan Petters ålder det året i Ås i augusti. Dödsorsaken har då varit "nervfeber, d v s tyfus, för både Johan Petter och Tilda Johanna.)

 

År 1847 var ett s k nödår med missväxt i västra Småland. Brödbristen var stor och vägarna fylldes av tiggare. Från statens sida fick åtgärder vidtas. Kungl Maj:t beviljade sockeninnevånarna i Ås ett s k undsättningslån av 6 tunnor råg från Kronomagsinet i Eksjö (värde 60 riksdaler banco) samt kontanta lån om sammanlagt 150 riksdaler banco. Lånen skulle återbetalas i samband med de ordinarie kronouppbörderna av skatt 1848 och 1849. Bland låntagarna märks "sergeant Berchman, 12 riksdaler banco". [7]

 

Hökås stod nu utan arbetskraft. Troligt är att man anställde en dräng.

 

Maria Catarina Andersdotter Barkman gifte 1848-02-27 om sig med en Anders Pettersson [8], född 1822-08-11 i Dannäs. Vid äktenskapets ingående stod Anders Pettersson redan angiven som boende på Hökås.

 

Anders Pettersson och Maria Catarina Andersdotter fick tillsammans två barn, Petronella * 1849-09-11 och Johan Otto * 1852-11-01. [9]

 

Anders Barkman med hustru Ingeborg bodde kvar på Hökås även sedan svärdottern gift om sig.

1854-11-12 avled 10-åriga Inga Christina Barkman.

 

1857-09-19 respektive 1857-09-25 avled hennes båda halvsyskon Petronella och Johan Otto. [10]

 

Ingeborg Petersdotter avled endast några dagar efter Petronella och Johan Otto, 1857-09-30, 81 år gammal. [11]

 

Att tre personer i samma hushåll avlider i så nära anslutning tyder på en gemensam sjukdom. Enligt tillgänglig statistik ("Tabellverket") var dödligheten i Ås socken 1857 hög i en sjukdom som betecknades som "någon sorts rödsot".
 

"Rödsot" var förr i tiden en benämning på sjukdomstillstånd med blodiga diarréer. Namnet kan ha använts om amöbadysenterin men avsåg nog oftare den bacillära dysenterin (shigellos). "Dys" kommer från grekiskan och betyder dålig, illa fungerande, "enteri" av grekiska enteron (tarm), och "dysenteri" kan tolkas som "ont i tarmen". Bägge sjukdomarna kan ha liknande symtombild och fick därför samma namn innan mikrobiologisk analys fanns tillgänglig. Senare benämnde man sjukdomarna "amöbadysenteri" respektive "bacillär dysenteri.

 

Anders Barkman var nu 76 år gammal. Han utflyttade enligt Ås hembygdsförening 1858 till Grysshult, en backstuga i Ås församling under Karaby Lunnagård ett stycke bortom Billarp, 500 meter öster om Lunnabo.

 

Först trodde jag att detta innebar att Anders Barkman hade hamnat på "fattigstugan". Men så var det inte !

 

Anders Barkman ingick 1858-08-09 äktenskap med Kerstina (Stina) Israelsson, född på Björkholmen Toftnäs, Bolmsö socken. Kerstina Israelsson var född 1814-04-23 och hade flyttat in i denna backstuga 1855.

 

1859-11-15 gifte sig hemmadottern Lovisa Sophia Johansdotter från Hökås med drängen Peter Johannisson, även han då skriven på Hökås. [12]

 

Anders Barkman avled den 1861-05-05 i backstugan Grysshult. [13] (Några år efter hans död, 1866, flyttade en annan gammal soldat, då 74-årige Jonas Dristig, in hos Kerstina. Dristig dog samma år. Kerstina levde till 1876. Efter hennes död blev backstugan öde.) [14]

 

Sonsonen Karl August utfick 1861 kanske ett litet arv. Karl August Johansson (Barkman hade han tappat !), 22 år gammal 1861, förvärvade Karl August detta år en gård om 1/32 mantal i den lilla byn Billarp belägen mellan Hökås och Ås kyrkby. [15] (Gården heter numera Billarp 1:8 och ska vara enligt Ås Hembygdsföreningen vara degraderad till sommarställe. Billarp var enligt Ås Hembygdsförening vid 1861 tid en by med 5 gårdar, 3 torp och 2 backstugor.) [16]

 

Anders Pettersson och Maria Catarina Andersdotter var ju 1861 endast 39 respektive 50 år och fortsatte på Hökås ett tag till. 1874 uppförde de emellertid en backstuga i närheten av Hökås, Lilla Hökås, och drog sig tillbaka. [17] Med dem bodde där från 1876 till 1881 pigan Anna Helena Andersdotter, född 1838 i Reftele, och hennes son Johan, född den 7 maj 1869 på Hökås. [18] (Lilla Hökås revs omkring 1890 enligt anteckning i "Glimtar från Åsbygden s 128)

 

1887 lämnade Anders Pettersson och Maria Catarina Andersdotter så även Lilla Hökås. De övertog det året Billarp 1:8 1/32 mantal, samma gård som Maria Catarinas son Karl August hade köpt 1861 (men lämnat 1873). [19] Anders Pettersson dog 1891-04-07. Maria Catarina Andersdotter, nu 80 år, flyttade då till "Sjöbo, Kållerstad". [20]

Maria Catarina Andersdotters anor

 

Maria Catarina Andersdotter var enligt en uppgift dotter till Anders Knutsson och Christina Jacobsdotter. [4]

En annan uppgift anger föräldrarnas namn till Anders Petersson och Christina Jonsdotter. Har ännu inte hunnit titta närmare på detta.

    

3. Torparen Karl August Johansson (*1839 - +1931), hustrun Eva Christina Bengtsdotter (*1831 - +1885) och deras familj

 

Året efter farfaderns död, 1862-02-02, gifte Karl August Johansson Barkman sig med 31-åriga Eva Christina Bengtsdotter MMM från Torskinge (född 1831-05-08). Ett barn var då redan på väg. [1]

 

Karl Augusts och Eva Christinas första barn, JOHANNA Christina Karlsdotter, föddes i Billarp 1862-05-12. Makarna fick sedan endast ett barn till, AMANDA Sofia Karlsdotter MM, *1867-03-20. [2]

 

Gården i Billarp var sannolikt alltför liten för att föda ens en liten familj. 1/32 mantal är väldigt lite. När Amanda Sofia var 6 år och Johanna Christina 11 år gammal inträffade en förändring. Familjen tvangs 1873 att sälja den lilla gården i Ås socken och i stället ta ett torp i Bolmsö socken, Örnhultet på fastlandssidan av socknen. (Numera är denna del av Bolmsö församling överförd till Ås församling.)

 

Örnhultet var ett torp under gården Stavshult. (Det heter enligt Ås hembygdsförening efter friköp 1897 Stavshult 1:9.) [3]

 

Johanna Christina Karlsdotter gifte sig 1881-12-23, nitton år gammal, med soldaten Johan August Svensk från Skedet, Reftele. Han var då tjugofem år, född 1855-10-09. Knappt fem månader senare föds dottern Jenny Sofia Svensk, 1882-05-03. Makarna får senare barnen Julia Karolina 1887, Karl Manfred 1892, Ellen Teresia 1896 och Karin Maria 1900. Vid folkräkningen 1900 bor de under adressen Väcklinge Storegård, Reftele. Enligt uppgift från mor ska makarna Svensk senare ha flyttat till Västergötland. [4]

 

På Örnhultet bodde Karl August, Eva Christina och dottern Amanda Sofia kvar till 1885 då modern Eva Christina 1885-09-26 avled, blott 54 år gammal. [5]

 

Efter Eva Christinas död 1885 flyttade Karl August Johansson Barkman och 18-åriga dottern Amanda Sofia 1885-10-19 till gården Granelund i närheten, där de kom att stå upptagna som "inhyses". [6] (Granelund var ett torp under gården Ugglebo. Ugglebo låg då i Bolmsö socken men ligger numera i Ås socken. Granelund ska enligt Ås hembygdsförening numera ha beteckningen Ugglebo 1:14.) [7]

 

År 1887 (1887-09-17) flyttade Amanda Sofia från Bolmsö församling till Södra Unnaryds församling. [8] Förmodligen fick hon arbete som piga på ett ställe som heter Yås. Där var hon skriven två år senare när hon gifte sig. [9](Yås är beläget söder om Södra Unnaryds kyrkby, strax väster om sjön Unnen.)

 

Karl August Johansson Barkman var när hustrun dog endast 46 år gammal. 50 år gammal lämnade han 1889-05-08 Bolmsö församling och flyttade till Reftele församling. [10] (Reftele ligger cirka 6 km nordväst om Ås kyrkby).

Eva Christina Bengtsdotters anor

 

Eva Christina Bengtsdotter var dotter till Bengt Månsson och Cathrina Ericsdotter och uppvuxen på torpet Ryabacken i Slättö, Torskinge socken. Ryabacken ligger norr om kvarnen i Slättö, på västra sidan av ån, och är andra gården från kvarnen.

 

Bengt Månsson var född 1793 i Ärlebo, Tannåker, Kronobergs län.

 

Catharina Eriksdotter var född 1797 i Torskinge. Eva Christina hade två äldre systar, Anna-Britta, född 1825, och Johanna, född 1827.

 

--------------------------------------------------

 

Bengt Månssons far Måns Bengtsson Baddare var född 1763 i Hånger och och hans mor Stina Bengtsdotter 1772 i Tannåker.

Bengt Månsson ska ha varit den äldste av Måns och Stinas sju barn.

 

Måns Bengtsson var soldat, först ryttare vid Smålands Dragoner kavallerist i 13 år och sedan indelt soldat vid Kronobergs regemente, Ljungby kompani, no 91, fram till 1826. Efter att 1803 ha antagits vid Kronobergs regemente flyttade han med familjen från Tannåker till Skäckarp Norregårds soldattorp i Annerstad.

 

Soldatnamnet Baddare fick Måns troligen pga sin kroppsbyggnad.

Han ska ha varit 6 fot 3 tum lång, vilket väl är cirka 190 cm.

Det verkar dessutom som om han levde upp till namnet. Enligt generalmönsterrullan ska han ha erhållit silvermedalj för tapperhet i fält. I drabbningen med ryssarna vid Lokalaks i september 1808 blev han blesserad i västra armen och vid fälttåget i Tyskland 1814 fick han fem fingrar skadade av frost.

 

Måns Bengtsson Baddare avled 1831-01-18 i Skäckarp, Annerstad av "ålderdom".  

Karl August Johansson Barkmans andra äktenskap 

 

I Reftele ingick Karl August Johansson Barkman äktenskap med Inga Kristina Arvidsdotter, född 1861 i Reftele och således 22 år yngre. Vid 1890 års folkräkning anges han vara torpare och bor tillsammans med Inga Kristina och hennes mor Stina Eriksdotter (född 1821 i Reftele). Vid folkräkningen år 1900 är Karl August fortfarande torpare. Svärmor finns nu inte längre kvar i bilden men med Karl August och Inga Kristina bor deras son Johan Alfred, född den 17 juli 1891 i Reftele.

 

Karl August blev 92 år. Han avled den 9 oktober 1931 på adressen Väcklinge Norregård, Reftele, och anges vid sin död som "torparen Karl August Johansson". Hustrun Inga Kristina levde fortfarande och blev nu änka efter cirka 40 års äktenskap. Karl Augusts dödsorsak har noterats som "urinstämma".

 

Sonen Johan Alfred avled 1966 eller 1967. Mor var på bouppteckningen som skedde i den avlidnes stuga någonstans utanför Reftele. [11]

 

Anders Alfred Glad och Amanda Sofia Karlsdotter gifta 1889 - 1927

 

Amanda Sofia Karlsdotter gifte sig 1889-11-16 i Södra Unnaryd med soldatsonen Anders Alfred Glad från Långaryd, [1] född 1859-05-09. Anders Glad var änkling och hade ju från sitt första äktenskap dottern Levina Kristina född 1885-01-03. [2]

 

Till att börja med bosatte familjen sig i närheten av Ås/Långaryd. År 1890, då äldste sonen ERNST föddes bodde Amanda och Anders i Reftele socken, dit Amandas far tidigare hade flyttat. Anders Alfred anges vara torpare på Fällan under Wecklinge.[3]

 

När näste son, BROR Bernhard Fridolin, föddes den 5 september 1891 var adressen Bolmsö församling, "Örnahult under Stafshult", d v s den gård där Amanda Sofia växte upp. [4]

 

Men något slog fel. Anders Alfred Glad tog inte vid där Karl August Johansson Barkman slutade. En flyttkarusell på jakt efter bättre förhållanden påbörjades. Redan 1892-07-11 flyttade man vidare till Angelstad vid Bolmens östra strand. [5]

 

Den tid under vilken Johanna, Anders och barnen bodde i Angelstad tycks ha varit mycket kort. Anders och Amanda flyttade nu ett tag norrut och blev torpare. 1893-09-01 föddes sonen RAGNAR Alexius Emanuel i Byarums socken, Östbo härad. Enligt födelseboken i Byarum var Ragnar son till torparen Anders Alfred Glad och Amanda Sofia Karlsdotter, Sulebo, Bratteborg. [6] (Bratteborg är ett storgods i Byarums socken.)

 

I början av 1880-talet hade det byggts en privat järnvägslinje från Halmstad österut till Värnamo och vidare norrut till Vaggeryd och Nässjö, varvid bl a Reftele och Byarum blivit stationsorter. Genom denna järnvägslinje tillskapades det nya arbeten och blev befolkningen i dessa trakter något rörligare än tidigare. [7]

 

År 1896 (1896-02-28) föddes Anders och Amandas dotter TORA Serafia Elisabet i Månsarps församling, Tveta härad, grannförsamling till Byarum norrut. Egendomligt nog är Toras födelse upptagen såväl i Byarums som i Månsarps församlings födelsebok. I Byarums församling står Tora som barn till järnvägsarbetaren Anders Alfred Glad och Amanda Sofia Karlsdotter samt anges familjen vara skriven "på församlingen".

 

I Månsarps församling står Tora som barn till järnvägsarbetaren Anders Alfred Glad och Amanda Sofia Karlsson Glad samt anges adressen till Byarums S. (Rimligtvis är detta en förkortning för Byarums station.) [8]

 

1896-1897 händer så något exceptionellt. Hela familjen flyttar till Skåne där de återfinns i kyrkböckerna för Norra Mellby socken i nordöstra Skåne.

 

På grund av emigration till Amerika och industrialisering hade det på 1880-talet uppstått en brist på arbetare inom jordbrukssektorn. Förmodligen hade väl Anders och Amanda funnit att varken torpverksamhet eller en järnvägs-arbetares lön gav tillräckligt med mat till barnen. Till detta kommer att manuellt arbete i Småland ofta varit förbundet med tungt arbete som stenknackning. (Anders lär på gamla dagar ha berättat att han sysslat mycket med sådan stenknackning.) Mot slutet av 1890-talet gav Anders och Amanda upp sitt Småland och flyttade till det förlovade landet i söder – Skåne. Bättre betalning och bättre arbetsvillkor bör ha varit argumentet för avflyttningen söderut, till funktionen en emigration.

 

Om denna utflyttning från Småland föregåtts av säsongvis s k arbetsvandring i samband med tröskning, betupptagning och liknande vet jag inte. Det är väl dock troligt att i vart fall Anders arbetat någon säsong i Skåne innan han flyttade dit med hela familjen. Detta kan vara en förklaring till den kryptiska noteringen i Byarum 1896 att familjen är "skriven på församlingen" och den motsvarande konstiga noteringen i Månsarp.

 

Följande uppgift finns i en bok av den skånske hembygdsforskaren Bo Swenson:

"Arbetsvandringar till de skånska slätternas spannmålsodling från skogsbygden och omkringliggande landskap hade gamla anor. Från 1800-talets senare hälft kom nyintroducerade grödor som sockerbetor att innefattas i arbets-vandringarna. Sockerbetsodling krävde en enorm arbetsinsats vår och höst som resulterade i fullkomliga folkvandringar. De nybyggda järnvägarna gav "betfolket" möjlighet att transportera sig till slätterna i Skåne även från avlägsna orter. Smålänningarna kom huvudsakligen till de stora gårdarna." [9]

 

Den 27 november 1897 flyttade familjen från Norra Mellby till Gårdstånga socken. Den 27 december 1898 föds där det sjätte barnet, dottern RUT Agnes Teresia [10], när makarna bodde vid Gårdstånga Nygård. [11]

 

Anders Alfred står här angiven som stalldräng och familjen bor i "lägenhet 11". Här finns familjen registrerad till den 24 oktober 1899 då det finns antecknat utflyttning till Västra Sallerups socken.

 

I folkräkningen för år 1900 står Anders Alfred och deras fem gemensamma barn upptagna som boende under adressen Ellinge gård, Västra Sallerups socken, d v s strax söder om Eslöv. Anders Alfreds yrke anges som statkarl.

 

Kristina Levina som är 15 år detta år har väl antagligen fått tjänst som piga någonstans i närheten.

 

Lantarbetare – och då särskilt "statare" - var ett flyttande släkte. Den 12 juli 1902 föddes sjunde barnet, sonen HERMAN Tor Sixten, i Hammarlunda socken mellan Vombsjön och Gårdstånga. [12] Mellan Gårdstånga kyrkby och Hammarlunda kyrkby är det endast cirka 8 km.

 

1896 stod Anders Glad som järnvägsarbetare. Senare bodde familjen i "eget" hus på, kanske, ofri grund. Hur familjens sociala förhållanden var under alla dessa år återstår att utforska. Troligen var Anders och Amanda sedan de flyttat till Skåne under cirka 10 års tid, d v s att Anders hade anställning som statkarl mot en ersättning som huvudsakligen bestod av naturaförmåner. Om så var fallet torde familjen under dessa år ha bott i flerfamiljshus i anslutning till olika gårdar, ha haft brist på kontanta medel och Amanda, mot ringa betalning, ha varit skyldig att biträda med olika "hjälpdagsverken", förmodligen som mjölkerska.

 

Familjen utökades 1905 med dottern TYRA Sofia Ingeborg (*1905-07-24) [13] och 1906 med dottern SYSTER Amanda Viktoria (*1906-12-29) [14]. Båda ska vara födda i Skarhults socken nära Eslöv och adressen är St Månstorp.

 

Östra Strö socken har därefter varit en av bostadsorterna, familjen bodde där 1909 när tionde och sista barnet, Astrid DAGMAR Linnéa (*1909-10-11) [15] föddes. Adressen ange nu som Östra Strö 14 och Anders Alfred Glad som husägare. Hur familjen omgiven av så många barn fått ihop pengar till ett eget hur framstår närmast som ett mirakel.

 

Mellan Skarhult och Östra Strö kyrkby är det inte många kilometer. Bostadsplatsen i Östra Strö ska enligt uppgift från min kusin Hans-Ebbe Bengtsson inte ha varit endast själva kyrkbyn utan också en vägbebyggelse någon kilometer därifrån. Hans-Ebbe har berättat att familjen Glads första bostad i Östra Strö brann, att familjen då bosatte sig på ett andra ställe i Östra Strö samt att Anders Glad i Östra Strö bl a arbetade som postman men fick sluta då han inte kunde lära sig att cykla. [16]

 

År 1911 återfinns Anders Glad i Snogeröd, Gudmuntorps socken. På baksidan av ett fotografi av Dagmar från 1911 står det "Anders Glad, Snogeröd" som beställare. [17] Avståndet mellan ovan nämnd vägbebyggelse i Östra Strö socken och Snogeröds gård är dock inte längre än att det finns en teoretisk möjlighet att familjen bodde i Östra Strö socken medan Anders Alfred själv arbetade på Snogeröds gård.

 

Nästa kända boningsplats för Anders Alfred och Amanda Glad med familjer är Lilla Harrie nordväst om Lund, varifrån de den 4 mars 1918 flyttade till Västra Strö kyrkby intill Trollenäs slott nära Eslöv. [18]

 

Sju av barnen var nu vuxna och flyttade hemifrån efter hand.

 

- Kristina Levina Glad var flera år äldre än halvsyskonen och bör vara den av syskonen som först flyttade hemifrån. Hon gifte sig med en man som hette Persson och kom att bo i Lund. Hon och maken fick fyra barn. Äldst var SIGNE Elisabet, född den 26 oktober 1908 i St Petri församling (Malmö?).Yngst var MARTA Gunhild, född den 9 januari 1920. De två andra barnen hette Gunnar och Ture men jag har f.n. inte deras födelsedata.

 

- Den av bröderna som gifte sig först bör ha varit Ragnar Glad. Han gifte sig med Maria Teodora (kallad Dora) Nilsson och de fick tre döttrar; Svea, Anna-Greta (*22 augusti 1917 i Torrlösa) och Elsa (* 15 december 1920 i Svalöv). Familjen verkar hela tiden har varit bosatt i Svalövstrakten (ev Munkarp).

1917 står Ragnar Glad som dräng på Visstofta 40 och 1920 som kördräng på Lönstorp.

 

- Bror Glad är 1918 dräng i Lackalänga och gifte sig den 17 augusti 1918 i Västra Strö med "tjenarinnan Hilda Maria Hansson" född den 28 februari 1896 och vid giftermålet skriven under adress Strö 3. Ännu ett sent påtänkt giftermål. Dottern ESTER Ingeborg, som kommer att bli makarnas enda barn, föds den 8 december 1918 i Lilla Harrie.

 

- Tora Glad har fått jobb som föreståndarinna i en butik i Eslöv (brödbutik?) och gifte sig den 1 augusti 1920 med 23 år äldre (!) bagarmästaren Johan Gustaf Magnus Dittlau från Eslöv. När denne avled gifte hon om sig med hans bror. Tora fick den 21 juli 1928 sonen KARL GUSTAV Tore och senare även sonen Bo.

 

- Rut Glad gifte sig den 29 augusti 1920 med skomakaren ANTON Mauritz Anderberg, född den 27 april 1895 i Tosterup på Österlen. Rut och Anton

fick barnen Gull-Britt och CLAS Yngve Anton, född den 12 januari 1928 i Norra Skrävlinge.

 

-Ernst Glad gifte sig, i förhållande till syskonen, relativt sent. Hustrun hette Gerda Stihl och de fick enda barnet ELSA Gunhild är född den 8 september 1923 i Lund. Gerda Stihl var när hon gifte sig "glansstrykerska" ! på Trollenäs. Ernst var vid denna tidpunkt förmodligen stalldräng där.

 

- Herman Glad är nästa syskon som gifter sig. Den 11 april 1925 gifter han sig och även hans fru heter Gerda. Gerda Nilsson var född den 17 mars 1904 i Torrlösa. Herman och Gerda fick sex barn. Det äldsta barnet var Nils SUNE Andreas, född den 28 juni 1927 i Trollenäs församling.

Övriga fem barn föddes när föräldrarna bodde under adress Strö Fälad 5: STIG Lennart, född i februari 1929, GERT Egon, född i juni 1931, Solvi Ann-Mari född i september 1933, SVEN Erik, född i oktober 1935 och Hans-Inge Sixtus, född i september 1938. Herman står som vägarbetare när de första barnen föds och senare som murare.

 

 Anders Alfred Glad avled den 15 augusti 1927.. Vid sin död står han som "jordbruksarbetare, husägare" och dödsorsaken ange som någon form av "cleros".

 

 - Tyra Glad gifte sig den 24 oktober 1931 med EDVIN Lorents Bengtsson, född 1903 i Västra Hoby. Tyra och Edvin fick sonen Hans Ebbe, född den 1 februari 1937 medan familjen bodde på Västra Strö 3. Tyra hade från ett tidigare förhållande dottern Ulla.

 

- Dagmar Glad gifte sig 1934 med PER Olof Johan Granholm, född 1905 i Östra Sönnarslöv, men det är en annan historia.

 

Amanda Sofia Karlsdotter avled den 24 augusti 1940, skriven på Västra Strö 26. Dödsorsaken anges som "blödande magsår".

 

 2012-12-26

/ag